I onsdags var Erik och jag in till Umeå. Sambon hade tagit på sig spenderbyxorna! Det blev inte bara en Volvo kombi till honom, det blev även en Subaru Impreza till mig! Härligt ! Vi fick vänta ett tag medans alla papper skulle fixas så vi passade på att äta lunch i ¨Kungsan¨. Där satt en liten bebis som påminde väldigt mycket om min dotter i den åldern. Spret i det lilla hår som fanns och risgrynständer och stora nyfikna ögon. Och så detta fantastiska leende som bara bebisar kan le! Då hände det…. DING DÅNG. Inget diskret litet tickande här inte. Dånet av malmklockor som ringer ut över nejden! DING DÅNG DING DÅNG ! Vad ända in i norrländska lingonskogen händer? Den s.k biologiska klockan gjorde ett sista tappert försök att överrösta förnuftet. Det är bara att inse: jag är alldeles för bekväm för blöjbyten,nattvak och allt utöver det som följer med ett litet knytte. Och har man passerat 50 så vill man nog ha ut annat av livet. Men det kändes ordentligt i hjärtat. Nä, jag får fundera mera på att skaffa en Kungspyton:)
Påskhelgen har gått i lugnets tecken. Björn och Anna har roat oss några dagar. Idag tog vi med Svärfar Rune till Osten Hus i Burtäsk. En trevlig åktur i underbart vårväder.