Tantarslets återkomst

Jag blir piggare och piggare, tack och lov för det! Börjar känna mig ganska rastlös av den påtvingade vilan. Sen sist så har Jokke fyllt 18 år och vi uppvaktade med en slant och det coolaste kort jag sett på länge. Kortmakerska är söta Vera i Munksund. Jag ska lägga in en bild men för er som är nyfikna så finns hennes länk på bloggen. På Alla Hjärtans Dag fick jag en otroligt fin blomsteruppsättning i en röd,låg hjärtformad vas. Så romantisk är faktiskt min gubbe.

Kylan viner genom märg och ben, katterna undviker ytterdörren. Utom en och den är inte våran! En stackars ungkatt sitter på räcket mest varje kväll/natt och ylar genomträngande. Att folk inte har bättre koll på sina husdjur, då det är -20 ska man ta in sina djur eller överväga att vara djurfri! Jag mår väldigt dåligt över stackaren som är ute i kylan, hungrig och ensammen, men hur gärna jag än vill så kan vi inte ha fler katter för tillfället. Dom fyra vi har är faktiskt nog:). Det är underbart att se att Esme som hatade Columbus då han kom, har ändrat attityd. Hon leker med honom,tvättar honom och tuktar honom som en riktig kattmamma. Gamlingarna sover mest hela vintern! Ja då menar jag kattgubbarna om ni trodde annat. Ikväll ska jag följa Björn och Anna till Umeå. Jag har BOJjour imorgon och det ska bli skönt att göra lite nytta.

Sakta men säkert så betar jag av ¨att göra listan¨. Eftersom jag är väldigt nålrädd så var lassavistelsen ganska jobbig. Första försöket att sätta droppnål gick åt pipsvängen och där låg jag och kved: gummiklubba,gummiklubba. Sen blev det problem med ryggbedövningen. 11 hål senare så satt den på plats Och jag kom fram till att det är bättre att vara svårstucken än snarstucken. Operationen är gjord och framstegen kommer , inte i rasande fart men framåt går det iaf. Första morgonen efter operationen så kom Björn till lassa med nybryggt kaffe och PIGGELINGLASS! Precis vad jag behövde.Jag är fortfarande ruskigt trött och spenderar mycket tid i sängen+ tvsoffan. Dom senaste dagarna har jag bevisat för mig själv att jag är tuffare än jag tror! Bara en sån sak!! Jag har faktiskt gett mig själv sprutor. Tillvägagångssättet har varit följande: 1: Ett stadigt tag i tjocka delen på låret. 2: Perforera det SEGA skinnet(jag skojar inte, jag har jättesegt skinn. Det är många akupunkturnålar som krökts mot gammskinnet mitt.) 3:Torka av dom dyblöta händerna och djupandas. 4: Försiktigt spruta in medikamentet. 5: Dra ut nålen och börja andas igen. Klart! Någonsatans vid punkt 4 så börjar jag hålla andan som att det skulle förbättra saken. Men nu är sista sprutan tagen och jag kan ta det lugnt. Under helgen fick jag hjälp av Anna med sprutorna, det var väldigt praktiskt.
Nu har jag fått något roligt att ta i tu med, lista ut mönstret till Lulu Carters pulsvärmare som hon hade i programmet Förkväll. Jag har gjort en skiss som skulle kunna bli ganska bra. Det, gott folk, är vad jag har orkat med på en vecka.

I fredags bar det av till Munksund. Övernattning på ¨Pensionat Lena¨:). Lördag var det dags för min mosters begravning. En väldigt vacker ceremoni i Skogskapellet, ljust och stämningsfullt. Yngsta barnbarnen la teckningar och brev på kistan och då kändes det som att hjärtat skulle brista av sorg. Likaså då prästen läste upp en dikt som ett äldre barnbarn skrivit om sin farmor. Och som det ofta är på sorgliga tillställningar så pendlar man mellan gråt och skratt. Men det är skönt att ha fått ta farväl även om det var sorgligt. Det var iaf jättekul att träffa alla släktingar från Finland som kommit dit. Tyvärr ses vi alltför sällan. Jag ska försöka bli bättre på att hålla kontakt med dom jag tycker om. Livet förändras alltför fort.