I fredags bar det av till Munksund. Övernattning på ¨Pensionat Lena¨:). Lördag var det dags för min mosters begravning. En väldigt vacker ceremoni i Skogskapellet, ljust och stämningsfullt. Yngsta barnbarnen la teckningar och brev på kistan och då kändes det som att hjärtat skulle brista av sorg. Likaså då prästen läste upp en dikt som ett äldre barnbarn skrivit om sin farmor. Och som det ofta är på sorgliga tillställningar så pendlar man mellan gråt och skratt. Men det är skönt att ha fått ta farväl även om det var sorgligt. Det var iaf jättekul att träffa alla släktingar från Finland som kommit dit. Tyvärr ses vi alltför sällan. Jag ska försöka bli bättre på att hålla kontakt med dom jag tycker om. Livet förändras alltför fort.