Plötsligt så blev det sommar! Härligt,allt växer så det knakar, tyvärr inbegriper det även allt*****ogräs.
Jag träffade L som nyligen blivit änka. En svår förlust för hela familjen. Hennes S umgicks jag med en hel del förut. L är väldigt aktiv som bloggare och hon lämnar ut sina känslor till sina läsare. Skriver om sin sorg,sin rädsla,om sådant som gör henne arg men också om det som gör henne glad. Efter att ha läst en hel del bloggare som verkligen visar alla sina sidor så önskar att jag kunde göra likadant. Så skönt att få ut allt! Och så mycket lättare för omvärlden om dom vet vad som pågår då jag känner mig ur form.Vad är det då som hindrar mig?
Förmodligen känslan att jag inte bara blir bedömd utan även dömd och varför skulle någon vilja läsa om mina svårigheter? Jag känner med dom bloggare som jag läser, jag dömer inte, så varför skulle det vara annorlunda med det jag skriver? Konstigt,jag vet! Jag tror ju faktiskt att det bara är vänner som tittar in på min sida. Och är det inte det så spelar det egentligen ingen roll. Den som inte vill läsa om ångest och tårar får skaffa annan lektyr.
Det får bli en ny sorts röra på Tantarslet:)
