Jag har det så mysigt just nu! Så var det inte vid 21.30 minsann. Men jag ska ta det från början. Vaknar och ser världens snöoväder,suck, jag ska ju in till Umeå och hämta Yasmine idag.Har faktiskt tur med vädret,det snöar lite mindre då jag far iväg. Lilltjejen blir glad då jag kommer och vi packar bilen full med vagn och väska. På coopan har vi det trevligt minsann och jag behöver ingen guide för lilla fröken hon ser ALLT och har hur mycket som helst att säga om de olika produkterna. Vi ska köpa frukt,informerar hon de övriga kunderna glatt leende om. Hon får många leenden tillbaka då hon därefter säger : och fisk och godis. Pratlådan går hela tiden. Hödududu,äter vi ost frågar hon och besvarar frågan själv med att sitta och nicka. Efter Coop blev det en tur till Barnens Hus. En röd pulka och en blå spade rikare var det dags för hemfärd. Snökaos,snörök så man inget såg och massor med bilar i farten! Trött i ögonen så stannade vi till vid Preem i Sävar. En kopp kaffe till mig och juice åt Yasmine och en pratstund med en busschaufför gjorde susen. Vederkvickta fortsatte vi hemresan. Vi hann inte långt innan hon somnade. Väl hemma dröjde det inte länge innan hon plockat fram alla sina grejer och som grädde på moset fanns det presenter att öppna. En massa roliga böcker och pyssel för små kom fram och så det bästa av allt: en jättegosig mjukiskatt. Bra att åtminstone få klappa den eftersom våra fyrbeningar ser på barnet med den största skepsis som går att uppbringa. Vi är fortfarande på samma linje rackarungen och jag. Middagsdags, spagetti och köttfärssås. Nu börjar det spåra ur lite, JAG VILL INTE är det enda jag får höra då det gäller ätandet. Nåja, det finns annat att roa sig med än att bli mätt så det trugas inte. Vi åker till Ica och köper pepparaksdeg inför morgondagens bak och allteftersom tiden går så blir hon till slut hungrig. Än en gång är allt frid och fröjd. Vi tittar på TV och leker,får på pyjamas och borstar tänderna men då vi närmar oss sängen kommer det igen: JAG VILL INTE. VÄLDIGT BESTÄMT! Hon tycker nog att jag är jättejobbig för jag ger inte vika för tårar och alla påhitt hon kommer med. Till slut lägrar sig tystnaden och lugnet i huset. Hon sover lugnt och ser så underbar ut att jag blir alldeles tagen. Det är lätt att bara ligga bredvid och titta på henne där hon ligger med mjukiskatten på magen. Bäst att jag försöker få lite sömn för i morgon blir det säkert full huggning med att hinna med hennes tempo. Hur kan en tvååring ha så mycket energi?