Tantarslets återkomst

Ikväll träffades 22 glada BOJ;are och åt julmat tillsammans.
Gamla och nya medarbetare fick en chans att träffas under lite mindre allvarliga former för att lära känna varandra och utbyta erfarenheter. Det känns bra att ha sådan ekonomi i föreningen att vi kan ordna trevliga aktiviteter någon gång varje år. Det är otroligt så många timmar ideellt arbete vi får ihop bara i vår förening.Det gör att tilltron till mänskligheten ökar:). Tänk att det finns så många godhjärtade människor i varierande ålder som ställer upp för att göra livet lättare för brottsdrabbade personer.
Helt fantastiskt!

Något skärrad blev jag på morgonrundan med Dolly idag. Vid pappersinsamlingen blev vi plötsligt påhoppade av en lös hund, den hade koppel men det fanns ingen husse/matte i andra ändan. Jag sa åt hunden att gå iväg men den var mer intresserad av att komma ännu närmare. Då ryade jag till och tänkte att kanske det finns en ägare i närheten som hör oss. Ingen respons. Sakta drog jag mig bakåt ca 10-15 meter och se där, EN MATTE ÅT HUNDEN. Hon var helt uppslukad av papperssorteringen och lysnade tydligen till musik under arbetet. Jag försökte få kontakt i vanligt tonläge, det var ju bara en gata emellan oss men se det gick inte. Till slut ropade jag HALLÅÅÅÅ och då tittade hon upp. Jag bad henne ta igen sin hund som fortfarande var lös ute på gatan och som hela tiden ville komma närmare oss. Det är en hon fick jag till svar. Det spelar ingen roll,jag blev riktigt rädd då den hoppade mot mig iaf, så var snäll och ta igen din hund bad jag henne. Till slut så lockade hon på den och vi fortsatte vår promenad. Ett öga satt i nacken efter det. Hunden var säkert inte farlig och ville förmodligen busa, men så himla övertänkt av matten var det inte att släppe den lös. Det är dessutom snorhalt så om jag inte haft mina nyinköpta broddar hade jag nog legat raklång efter påhoppet. På väg tillbaka så såg jag hunden igen, den var fortfarande lös men på väg åt andra hållet. Konstigt folk finns det gott om!
För några år sedan så var jag och cyklade efter en grusväg upp plötsligt så dök två mellanstora hundar upp framför mig. Jag fick hoppa av cykeln och ta skydd bakom den för att komma undan dom påflugna morrande sakerna. Där stod jag i säkert 10 (väldigt långa)minuter innan hundarnas ägarinna dök upp. Men dom är SÅÅÅÅÅ snälla var hennes försvar till att dom var ute på egen tass. Jag upplever inte en morrande hund som snäll oavsett vad matte/husse säger. Nu har jag skällt så jag fått skallskador:) ( ÖoB.s reklam)
Idag ska jag ut och handla glögg och tillbehör inför BOJ;s julmiddag ikväll. I morgon går reveljen före tuppens uppstigning för då är det dags för information hos Polisen.
I år köper vi en julklapp var och vi har dragit lott om vem var och en köper till. Småttingarna inkluderas inte av detta så jag ska försöka ta mig ut på stan och kolla in julklappsläget för småtjejer. Men nu är det dags för tretåren.