Tantarslets återkomst

Hur mycket braåhagrejer finns det i vårt hus?
Jag har äntligen kommit igång med städning av arbetsrummet och jag har hittat allt från bortglömda tyger till strutstvål!
Arbetsbordet gick fort att ordna upp för allt som hamnat där var antingen i kartong eller påse.
Jag fick en bra idé om att jag skulle tömma sekretären på scrappsaker och göra plats för Mathildas saker i den istället.
Nu började det tidskrävande jobbet! Nyfikenheten vann så jag kikade i de flesta smålådor , bara utifall jag glömt vad som var i dom:)
Till slut så fick allt plats i mitt lilla kontor. Snart dags att börja julpyssla!

Jag var nyligen på på ordförandekonferens i Stockholm och där såg jag årets första julgran. Den stoltserade vid ingången till Pandurobutiken i Sickla Köpcentrum. Riktigt trevligt ställe med massor av butiker och det bästa var att Designtorget har en liten affär där. I november ska jag dit igen och då ska jag se till att jag får lite tid över för shopping. Det blir tre besök till storstan på två månader. På tok för mycket, det där Stockholm ligger så förbaskat ocentralt och stressnivån är alldeles för hög.
Efter konferensen på fredagen så severades en tjusig middag. Menyn bestod av: Renbreasaola med wästebottensost och gransirap
Vitvinspocherad kattfisk med julienegrönt och dijonsenap

Väldigt intressant, jag skulle aldrig ha identifierat de tunna köttskivorna som renstek! Smakade mest bara beskt och kufiskt. Tillbehören var inte vad vi förväntade oss men nu har jag iaf ätit barkbröd och kåda på stockholmvis:) Annorlunda är inte alltid lättuggat eller gott. Och varför ska det vara så konstiga kombinationer?
Varför krångla till det i onödan? Kanske bäst att ta med matsäck nästa gång:)

Nu håller det på att vara riktigt länge sedan jag fick krama barnbarnet. Förkylning och magsjuka har härjat hej vilt och denna veckas besök är lagt på is för tillfället. Idag så hade vi videosamtal via facebook lilla Mathilda och jag. Teknikens under!

Vintern börjar närma sig, Gandalf(vita katten)gjorde en snabbvisit i utomhuset. Efter 10 minuter var han genomblöt av snöslasket som kommer ner. Övriga katter har parkerat sig på varma ,torra ställen. Där kommer dom att tillbringa mesta del av tiden dom kommande fem månaderna.
Det positiva med hösten är att efter allhelgona kan man börja julpynta på allvar. Jag har tjuvstartat lite lätt med gardiner och ett fåtal tomtar. Jag vet! Det är tidigt, men jag har mycket julstämning att ta igen. Det fanns inte så mycket av den varan då jag växte upp och så är det tyvärr i de flesta missbrukarhem. Föräldrarna festar bort barndomen för sina barn. Och i stället för att längta efter jullovet så infinner sig ångest och rädsla för många barn. Den känslan kan följa med väldigt länge fast man har egen familj och lever ett annat liv. För min del släppte det först efter föräldrarnas bortgång.
Så nu tar jag igen så mycket julstämning jag bara kan och struntar i bybornas förfärade kommentarer! Tycker dom inte om julbelysning och adventstjärnors sken i höstmörkret så kan dom välja en annan gata för sina kvällspromenader.

Det har varit intensiva dagar med Yasmine, Björn,Anna och Mathilda. Lite trädgårdsarbete hann vi med , mestadels tack vare Erik:)

Yassi och Björn var duktiga på att få lövhögen platt igen:)

Vad är riktig vänskap för dig?
Jag fick ett samtal i dag från T som jag inte pratat med på tre år. Jag lärde känna henne under en svår tid i bådas liv.
Som ni förstår så har vi inte så täta kontakter, men varje gång vi talas vid så känns det bra. Det finns ingen ¨mur¨emellan som det kan bli då man inte har täta kontakter, utan vi fortsätter från där vi avslutade vid senaste samtalet. Det är så underbart att få förnya vänskapen och veta att även om det dröjer till nästa gång så finns vi där för varandra. Det blir på ett speciellt sätt då man vet hur svårt den andra har haft det och vilken problematik som den personen har att kämpa med/mot. Och vetskapen att den andra vet samma saker om mig gör oss trygga i relationen.Jag känner en stor tacksamhet att vi finns i varandras liv även om det är lite i periferin:) Våra samtal, även om det är långt mellan gångerna är den näring vi behöver för att låta vänskapen överleva och utvecklas. Vänskapen känns dyrbar eftersom vi sett varandras skörhet, och även sett utveckling och framsteg till den styrka vi besitter idag. Då man som jag lever med ångest/panikattacker så är många dagar en kamp och det gäller att alltid ha en strategi klar ¨utifallatt¨. Och det är inte alltid jag orkar med att träffa människor utan behöver mycket lugn runt omkring för att hitta lä i stormen inombords.
Så tillbaka till frågan: Vad är riktig vänskap för dig?
För mig är det att bli accepterad för den jag är inte för den du vill att jag ska vara.