Tantarslets återkomst

Vår älskade Stoffe finns inte mer. I nästan 16 år fick vi ha honom hos oss.
Igår bestämde jag mig för att nu ska vi inte dröja längre, inte vänta på att han ska bli jättesjuk och plågas.
Det var med tungt sinne jag ringde veterinären i morse och beskrev situationen.
Vi fick en tid strax fter kl 10 idag.
Lite protesterade Stoffe i bilen, åkturer har aldrig hört till hans favoritsysselsättningar.
Men väl framme så var han sig själv igen, lite nyfiken och väldigt belåten med all uppmärsamhet han fick.
Det gick fort för honom att somna in, men minuterna var väldigt långa för oss där i behandlingsrummet.
Tårarna strömmar och det verkar som att det aldrig tar slut.

Ja så arg blev jag idag! På ren svenska kallas det visst att bli förbannad.
Mitt recept var inte förnyat trots kontakt med smärtrehab för mer än en vecka sedan. Normalt brukar det fixas samma dag som sköterskan kollat upp mig, men inte denna gång. Jag ringde sköterskan och fick en ursäkt för att jag blivit bortglömd och fick löfte om att receptet skulle fixas under em. Så långt var det frid och fröjd och jag plockade fram bakbord och det som behövs för kakbak.
Så kom det ett samtal från Dr Sterner där jag blev så förolämpad så att jag inte kunde acceptera en ursäkt från henne. Samtalet blev hetsigt och till slut så krävde jag att på måndag ska jag ha en annan läkare och att jag i framtiden ska slippa att ha med Sterner att göra. Vissa saker hon sa var så idiotiska att jag tvungen att ställa henne frågan- ÄR DU DUM I HUVUDET? Vid alla kontakter jag haft med henne har jag upplevt henne oprofessionell och självcentrerad. Hon har betalt för att hjälpa mig. Då jag har en inbokad läkartid hos henne då borde den stunden handla om mig och det faktum att jag behöver läkarhjälp. Jag är inte där för att bekräfta henne! Iaf så förnyade hon mitt recept och lovade mig en annan läkare.Jag for raka vägen till apoteket och receptet var klart för uthämtning. Medan jag står där så ringer min telefon och det är läkaren igen! Hon ville meddela att hon skickar remiss till Dr Hambreus på Smärtkliniken i Umeå. Det är till samma läkare som jag hade innan hon beslutade att jag inte skulle få gå där, utan jag skulle till hennes mottagning. Under våra kontakter har hon pratat mycket om riskerna med den behandlingsmetod som Smärtkliniken använder sig av och att sagt att den inte hjälper i längden. Väldigt omtänksamt av henne att skicka tillbaka mig till något som hon inte anser vara riskfritt och som inte ger smärtlindring som varar.
Märkligt!
Jag mailade Smärtkliniken att ny remiss är på väg till dom under nästa vecka och snabbt fick jag svar att jag ev får en tid redan på tisdag. Nu kanske jag får ett liv utan konstant smärta!

I skogen är det tyst och väldigt vitt, varje gren och kvist vilar under flera cm snö. Sakta faller det fler flingor som ska bädda in naturen inför den långa vintervilan. Vi går där, jag och boxern Dolly, hon stannar och sniffar på stock,sten och stubbar Vi ser inte till någon annan förrän vi närmar oss Gammliaplatsen. Där möter vi en gammal man som stannar upp och pratar med Dolly. Han hade en boxer då han var ung, berättar han stolt. Han beundrar Dolly och säger så fina saker till henne. Hon verkar förstå trots sin hörselnedsättning! Sen tittar han på mig och säger- Och matte har snöstjärnor som dansar i hennes ögon, sådant gör en gammal gubbe glad.
Det var en av dom finaste komplimanger jag fått!
Att det nu har mulnat på och solen helt försvunnit,snön yr omkring och det blåser snålt, vad gör det?
Jag har snöstjärnor som dansar i mina ögon.