Tantarslets återkomst

I em var sambon och jag på väg till Coop. Vi stannade vid rondellen men det gjorde inte bakomvarande bil!
PANG rakt in i vår släpvagn. Killen som körde på oss tyckte att det var konstigt att det kunde hända eftersom han nyss servat bilen. Lite chockad kanske? Jag kände att jag hade lite ont i nacken men tänkte att det var från det att jag spänt mig. Iaf så for vi vidare till Coop och jag provsatt i en hammock. Det skulle jag inte ha gjort för gungrörelsen gjorde mig svimfärdig .Senare på em började jag känna av smällen mer och mer så jag pallrade mig iväg till akuten. Snabbt så fick jag på nackkrage och blev skjutsad till röntgen. Inga konstigheter hittades så efter några timmar så fick jag gå ´hem igen. Piller i fickan fick jag och ett recept att hämta ut i morgon. Skönt att det gick bra även för släpvagnen

Det är jätteroligt att vara med lilla M hela dagarna men ganska tröttande. Jag får vara på språng mest hela tiden, så är det!
För någon månad sedan gjorde jag en radiovågsbehandling på Smärtkliniken och i tisdags var det dags för nästa behandling. Jag blir väldigt trött och slut efter dessa behandlingar, så det kändes skönt att åka hem på fredag em . Härligt , i morgon är det lördag och jag kan få sova ut. Så var planen. Det här med att få somna tidigt går inte så bra i vår lilla by, det är alltid någon som ska hålla på och busköra sent på kvällen och dom ger oftast inte upp före 2-tiden på natten. Eller så är det fest i närheten och då ska livets alla djävligheter diskuteras här ute på gatan vid sisådär halv 4. Det måste skrikas eftersom alla tydligen drabbats av dövhet under kvällen och så ska det grinas lite. Det är inte ungdomsfester jag skriver om! En halvstökig fest inföll innan jag slutat röka, och jag satt ute på bron med ciggen i mungipan. Det var lite skumt ute och paret som kom från festen såg mig inte. Dom stannade precis utanför vår infart och killen frågade förväntansfullt: Ska vi gå hem och knu”a? Tjejen svarade något som jag inte hörde och killen frågade igen, nu lite högre. Han fick ett nekande svar från sin dam. Då viskar han något i hennes öra, hon tittar upp och tar hans hand och bägge börjar vingligt springa hemåt. Man kan undra vad han viskade!
Tillbaka till ämnet! Det var ganska lugnt på buskörningsfronten igår och katterna var ute så jag skulle slippa tänka på dom under viloperioden. Tiden hann ändå flyga fram innan sömnen stängde igen mina bruna.
DUNK DUNK DUNK DUNK DUNK!
Vad är klockan? Efter 7, det vet jag för då var jag upp en sväng! Men det var inte länge sedan! På riktigt!
Jag drar kudden över huvudet men det går inte att stänga dunkandet ute!
Lika bra att stiga upp. Ännu en helg så har grannen lyckats med att väcka upp mig. Förra helgen rev han ned sitt plåttak och väckte mig kl 7 på lördagen och k 8 på söndagen. Han verkar allvarligt tro att han är den ende som bor på den här gatan och att han alltid kan göra som han vill. Lite hänsyn kan man visa sina grannar men vissa vet inte vad det betyder och han hör definitivt till den kategorin. Vi får ofta gå in från vår altan och stänga alla fönster och dörrar för att undvika att bli ihjälrökta av hans vedeldning. Öppnar man spjället och ser till att man har bra drag så slår röken inte ned på grannarna utan stiger uppåt, precis som det gör för dom andra här som eldar med ved!! För att citera en av dom största * Hä är int lönt att förklara för dom som int begrip*
Att bo här garanterar sömnbrist och otaliga astmaanfall helt i onödan.
Någon som vill köpa ett hus?

Igår var det dags för en ny behandling hos doktor Johan på Smärtkliniken. Jag satt i väntrummet och plötsligt hörde jag fågelkvitter, konstigt att det hörs in tänkte jag med tanke på motorbuller efter huvudgatan i stan. Efter en stund så tyckte jag att det kvittrade i hallen utanför väntrummet. Det kanske har kommit in en fågel i ventilationen var nästa tanke. Men det lät inte hjärtskärande eller ängsligt på något sätt! En kvinna kommer in och slår sig ned bredvid mig. Vi hälsade och utbytte sedvanligt väntrumssmåprat. Följande dialogutspann sig i väntrummet.
Jag- Det är ganska trevligt med fågelkvittret.
Dam- Vilket fågelkvitter? Hon tittar undrande på mig.
Jag- Nu kvittrade det ordentligt, det hörde du väl? ( Jag hörde kvitter från hallen)
Dam- Nääe, jag hör inget kvitter och jag har väldigt bra hörsel. Du kanske lider av tinnitus?
Jag- (väldigt glatt) Jo men då hör jag glassbilen.
Dam- Du verkar ha många kompisar.
Samtidigt flyttar hon sig lite diskret iväg från mig.
En väldigt pinsam tystnad uppstod. Det kändes skönt då hon blev inropad.
Men jag hörde det förbaskade kvittrandet i hallen om och om igen.
Många tankar flög fram, är jag mer sliten än jag är medveten om?
Doktor Johan kom och jag sa till honom att jag är nog tröttare än jag tror för jag hör fågelkvitter här inne.
Vi har en ljudinstallation med fågelkvitter säger han och ler.
Jag berättade om samtalet med damen och vi skrattade gott åt det hela. Det vore intressant att veta vad damen tänkte
Jag är övertygad om att hon överskattar sin egen hörsel!