Vaknade till av att skatorna förde ett herran oväsen. Strax efteråt gick larmet! Erik har jour denna vecka och pulsen stiger nog för oss bägge två då det blir larm nattetid.
Just nu så vet jag bara att det rör sig om ett drunkningstillbud i Rickleån. Det är svårt att lägga sig och komma till ro då jag vet att någon kanske kämpar för sitt liv eller en anhörig får sorgebud och det händer i närheten. Tankarna går till brandmännen som rycker ut och gör sitt yttersta för människor i nöd. Orten är liten så sannolikheten är stor att någon/några känner den drabbade. Jag gör i ordning lite thé och väntar in min brandman. Det kan han behöva , men först en värmande kram. Det blir liksom lite kallare då döden sveper förbi även då det är i periferin av vårt liv. Jag önskar, jag hoppas att alla är välbehållna.