Tantarslets återkomst

Jag lovar!
Det är 2år-5år-10år-livstidsgaranti. Du kan också försäkra garantin! Det florerar av garantier!
Men hur är det med VÅRDGARANTIN!
Är det som med tomten? Alla har hört talas om den men den finns inte på riktigt!
Inom en vecka ska man få läkarkontakt, det tog 9 dagar för att få ett telefonsamtal med en läkare. Detta var 9 december. Hen skulle höra av sig dagen efter! Alltså på tisdagen. Måndag ,veckan därpå sa jag till om att ingen återkoppling hade skett, så även på torsdag. Inget resultat. Julen kom och gick, inte ett ord och ingen medicin heller. Försökte idag få lite klarhet i vad som gäller för vår hälsocentral , så mycket klokare kan jag inte påstå att jag blev.
- Vi har dåligt med läkare och mycket patienter och hen som du pratat med är tillbaka vecka 2. En tid då kanske?
Kanske inte! Jag vill nog träffa någon annan, någon som inte bara lovar utan som faktiskt gör något.
Om hen gjort sitt så hade det här varit klart 10/12 och jag hade sluppit smärtan och att vara frustrerad och missövd.
Någon som vet av en bra hälsocentral, en för krassliga personer som behöver hjälp nu och inte om en månad?

Uppehåll och en blek solglimt fick vi på em. Klart att det skulle promeneras lite i det härliga vädret tyckte jag. Skönt att få lite frisk luft och kanske skulle huvudvärken ge med sig. Anna, lilla M och jag tog oss sakta men säkert upp mot Stantors. Lilla grusvägen var istäckt och även delar av stigen upp mot berget. En härlig prommis med lite sten och kottplockning och lite steg a la Bambistyle på isfläckarna blev det. På väg tillbaka hände det! Mina fötter tappade markkänning och landningen blev kännbar. Bakhuvudet slog i ordentligt på tjockisen och hela världen var som en karusell en stund. Första rediga tanken var hur det gått med kameran!
Vi tog oss hem i sakta mak och utan fler olyckor. För stunden, alltså.
Huvudvärken sen tidigare, fick ackompanjemang av vad som känns som en gigantisk väckarklocka av äldre modell.
Jag tog det lilla lugna och efter ett tag kändes det bättre, lämpligt nog var det då dags för att börja med maten. Det första jag gjorde var att bränna armen på perkolatorn!
Nu sitter jag i sängen och är lite tveksam till att lämna den mer denna olycksaliga dag.

För att inte låta tiden vara helt förspilld så passade jag på att ta ett foto då jag låg på rygg på isfläcken.

Också ett perspektiv

Förkylningen fortsätter sitt krig, i natt fick jag feberfrossa och en stund senare var jag så varm så jag höll på att smälta bort. Som ett brev på posten så får jag ont i leder och mjukdelar(fibromyalgi) vid varje förkylning och idag är det händerna som är mest utsatta. Jag hoppas att natten var kulmen på det hela så att det här är dagen då det vänder.
Det är ju så att en olycka kommer sällan ensam så var det även i natt. Febrig, trött och allmänt grinig så fick jag pallra mig upp för att släppa ut gammkatten. På väg tillbaka i sängen så klev jag på något kallt, blött och geggigt! Naturligtvis har katteländet spytt på sovrumsmattan. Katt och matta bortskänkes idag!
Igår inställde jag all aktivitet för de närmaste dagarna, tur det! Förhoppningsvis så är jag pigg igen innan helgen.
Lilla M fortsätter att locka till skratt med sina kluriga kommentarer Det är härligt att vara farmor!

Dagen före julafton åkte sambon och jag till vår lokala Ica-butik för några sistaminuteninköp och dumpning av pappersinsamlingen vid återvinningscentralen. Jag handlade och Erik tog hand om alla kassar med reklam och dylikt som verkar växa hos oss. Jag blev klar med mina bestyr först och gick iväg till bilen och satte mig och inväntade sambon. Han kom efter en stund , satte sig vid ratten ,startade och styrde iväg mot PARKERINGEN!!? Då insåg jag att han inte sett mig fast jag satt på passagerarsidan.
Vi åker väl hem då, sa jag försiktigt.
Jag vet en som hoppade till och spärrade upp ögonen ganska ordentligt
Jag förstår inte att han blev SÅ rädd, jag är ful men helt ofarlig

God fortsättning på julfirandet, själv koncentrerar jag mig på att överleva så smidigt som möjligt. Den här förkylningen har sugit musten ur mig

Detta år har snön lyst med sin frånvaro så jag bjuder på en härlig snörik bild från i vintras.

I början på veckan blev jag uppringd av en telefonförsäljare( IGEN)!
Jo hej, jag heter ditendattan och jag vill ge dig en jättebra bok i present. Den är alldeles gratis och kostar ingenting.
Vem 17 skriver manus åt dessa stackare som sitter och läser upp detta, och dessutom ska låta trovärdiga och locka dig till att köpa/prenumerera på något du tidigare på dagen inte visste att du behövde?
Grabben fortsatte att mala på och då han drog efter andan då passade jag på att säga NEJ TACK! Det accepterades inte och han fortsatte, jag skulle ju FÅ boken!
Mitt svar, att jag inte har tid att läsa så mycket avfärdade han. Det har jag hört förut, sade han, och det är den sämsta ursäkten som finns! Du kan läsa då du sitter på toaletten!
Då sa jag tack och adjö. Luren åkte på med en smäll och jag hoppas det ringer i hans öra fortfarande!
Jag har aldrig förr suttit på toa och läst, varför skulle jag vilja börja med det nu?
Jag ogillar starkt dessa påträngande människor.
Visst, dom gör sitt jobb men jag måste ändå få välja själv OM jag vill ha det dom erbjuder. Bokspegeln kommer jag aldrig att vilja ha något ifrån.
Däremot så gillar jag positiva, glada människor
Jag tog en liten skogspromenad och plockade mossa och fotade lite. Det var snorhalt överallt på alla stigar så det gällde att se sig för. På hemväg mötte jag en ung kille som jobbade med att röja och dra ihop ris på Stantorsberget. Han var glad som en lärka och väldigt pratglad. Det tunga arbetet med att dra upp grövre grenar halvvägs uppför backen, det såg han som gratis träning. Hans optimism och härliga attityd var så uppfriskande! Det blir öppet och fint i backen så nu kan barnen åka pulka hela vägen ner utan att hamna i sly och buskar!
Svaret på frågan i rubriken har ni nog listat ut

Vilken tur att jag började med julstöket i god tid(läs oktober). Igår kväll kändes det som att något uschligt var på väg:( och mycket riktigt så håller en förkylning på att bryta ut. Jag motar så gott det går med Esberitox och C-vitaminer. Man kan ju alltid hoppas att det funkar.
Det mesta är klart inför julen och sambon är duktig på att fixa med det mesta. Mat och bak lämnar han till mig
Nu börjar jag längta efter lilla M, jag har ju inte träffat henne på flera dagar! På julaftons em får jag krama lillgrynet igen, och det ska bli så härligt att se henne öppna sina klappar.

Till Er som tittat in vill jag önska en riktigt underbar jul och allt det bästa för 2014
Vintern lyser med sin frånvaro men det är riktigt vackert med isdroppar som glimmar på kvistarna.

Min blogg håller på att förtvina, sakta men säkert går den mot sitt slut.
Jag har tagit ett raskt beslut att nu ska den återupplivas och minst ett inlägg varje vecka ska skrivas, även om det bara blir ett litet hej

Igår kände jag en otrolig saknad efter min söta mormor! Hon lämnade oss på 80-talet, men det är väl så att det inte finns något slutdatum på saknaden. Jag sökte fram mina gamla fotoalbum och tog en liten nostalgitripp. Mormor,morfar och Björn 1977. Åren går!