Nu tar jag på mig gnällmössan en stund!
Igår kväll började jag planera inför morgondagens möte. Tankarna vandrade lite om vad vi kan och vill åstadkomma. Bara lite ¨hemspåneri¨ på egen hand 
Sen kom jag in på senare tids händelser och då blev det uppförsbacke på en gång!
Uppdraget som ordförande har varit så spännande och jag har verkligen känt att jag gjort en bra insats. Det känner jag inte längre 
Att ofta få höra : du kan inte, du vet inte, du får inte, det känns inte så konstruktivt. Särskilt inte då jag är en av dom som funnits med längst i föreningen! Att det man säger ska misstolkas trots upprepade förklaringar, det är inte bra för samarbetet. Hur hittar man nya vägar då det inte fungerar p.g.a att någon hela tiden söker efter fel eller något att anmärka på? Är det lönt att försöka ännu mer? När är det nog?
Så nu arbetar hjärnan på högtryck, ska jag avgå i morgon eller…?
Att fortsätta i samma spår som tidigare känns inte som en bra lösning.
Det positiva är dom som visar uppskattning och som hellre stöttar än ¨sparkar¨. Tack och lov så är dom flesta av den kalibern.
Nu är det snart dags att rensa hjärnan och ta itu med inkomna ärenden på kontoret.
Gnällmössan lägger jag i lådan så länge.
Ha det bäst!