Min morbror L har lämnat oss. Han blev nästan 82 men det var ändå för tidigt. Det känns så konstigt att varken han eller moster A-L finns kvar. Dom var mina närmaste släktingar trots att släkten på mammas sida är enorm. Dessa två var ett stort stöd under mammas långa sjukdomstid och efter hennes bortgång. Vi fick en helt ny relation och nu är det något som fattas. Sorgen efter min morbror väcker upp sorgen efter min moster. Finns det något efter döden så vet jag att dom är tillsammans och det känns bra.Tankarna går till mina kusiner och deras familjer som mist en pappa,svärfar, farfar och morfar. Någonstans i mina gömmor finns ett gammalt fotografi, jag sitter i morbrors knä och blåser ut ljuset på min ett-års-tårta. Sov gott käre morbror, nu är du inte ensam längre.