Tantarslets återkomst

Nu känns livet lite bakvänt!
Sömntåget missar min station ideligen. I morse hade jag inte ens somnat då klockan var 8. Lite mosig blir jag av dessa konstiga tider.
Och snart drar det i gång på allvar med möten,utställning och föreläsningar. Ska bli intressant att se vad det nya året har i beredskap.

Så är det då äntligen julafton!
Skinkan är klar och avsmakad. Gröten till Maltan likaså och sonen förbarmade sig och kokade knäck. Klapparna är inslagna och väntar på att granen ska kläs så dom får ligga under där som ögongodis. Ute är det gnistrande kallt och grannarna verkar sussa gott för det är mörkt överallt. Är det jag som är tomten för jag är vaken och uppenbarligen ganska ensam om det;)? Björn och Anna kom tidigare ikväll och i morgon kommer Liv Saga och Anders. Svärfar ska vi hämta på em. Jag hoppas att ni får en underbar jul!

Snön vräker fortfarande ned och drivorna blir bara högre och högre. Katterna vill helst kura inomhus. Små ryck av lekfullhet får dom iaf. Stoffe har lärt Columbus hur man använder en klösbräda. På allvar alltså! C har mest tittat konstigt då jag puttat brädan närmare honom och det han har använt den till tidigare har varit som liggplats. Men nu i kväll föll tydligen polletten ner för honom. Han studerade ingående Stoffes teknik och sen gjorde han likadant.
Dagen har ägnats åt bakning och städning. Snart är allt klart och då är det till att njuta av det hårda arbetet. Roger tittade in en sväng och det var ett trevligt avbrott i arbetet.

Den gamla skåpen som jag räddade från att hamna på soptippen,visade sig vara en slukare av porslin. Jag har fått in så himla mycket i den och därmed vunnit plats på andra ställen. Välbehövligt! Börjar känna mig mogen för att göra mig av med en del bråte som jag ändå aldrig använder. Varför i hela världen har jag 18 uppläggningsfat? Och alla vaser som jag tydligen tycker att jag behöver? Måste gallra bland alla dessa grejer. Någon som behöver något?
Jag har dessutom plockat fram alla fina,gamla kaffekoppar,dom får vara kvar för dom blir jag glad av, alla 40 finkopparna(med fat och assietter,sockerskålar och gräddsnipor) . Det finns även två tillhörande kaffekannor i porslin. Väldans opraktiskt eftersom kaffet kallnar fort i en sådan.

Jag har längtanvärk efter Ärtan!
Det kommer att bli en lång vinter:) men fördelen är att då får jag gott om tid att sticka och sy till underverket. Det påminner mig om en dröm jag hade då jag väntade Björn. I drömmen satt jag i mammas kök och sydde kläder i vild förtvivlan och min nyfödde son gick fram och tillbaka under köksbordet och tyckte att jag skulle ha börjat med förberedelserna tidigare. Kanske det var därför jag hade allt klart i god tid .

Såg i almanackan att bebisen är beräknad till sin pappas namnsdag. Inte illa!

Sista mötet med ett par kollegor i BOJ för det här året. Det blev lite planering för januaris aktiviteter och sen lunch på polishuset.
Efter det fick Dolly en välförtjänt långpromenad. Väl hemma i Robban så blev jag väldigt inspekterad av mina kära katter. Matte luktar väldans gott efter varje stadstripp:). Tyvärr hade någon av dom placerat en uppkastning(läs: stor äcklig kattspya)på mattan i arbetsrummet och vad tror ni händer? Precis! Jag klev rakt på den så det blev till att städa undan eländet. Efter det gick jag igenom posten och hittade ett så himla fint julkort från gulliga Vera med familj. Det var en riktig humörhöjare! Innan det blir sovdags så ska jag sätta källarfranska på jäsning.

I torsdags var det dags för BOJ’s jullunch. Väldigt bra uppslutning och stämningen var härlig. Vi hade även besök av Helen Brydsten, hon var den som drog igång BOJ i Umeå för ca 20 år sedan. Denna krutgumma är fortfarande aktiv på många områden. Hon var ordförande då jag gick utbildningen till brottsofferstödjare och hon var verkligen inspirerande och en riktig eldsjäl. Jag minns första jullunchen jag var med på och hade någon då sagt att jag skulle skulle vara den som hälsade välkommen till BOJ¨s jullunch några år senare hade jag nog skrattat. Men man växer med uppgiften och det har varit en lärorik och spännande tid och framför allt roligt. Det fungerar så bra därför att alla drar åt samma håll, det är ingen som framhåller sig själv utan allt är ett gemensamt arbete. Härliigt!
Senare på kvällen var det VIPkväll på Jula och där var det minsann trångt! Lite brahagrejer(tomtar) hittade vi i alla fall. Björn och Anna investerade i en spade,lämplig att ha i bilen om olyckan skulle vara framme. Annas bebismage börjar synas och hon är väldigt trött. Det tar på krafterna att bära fram ett litet liv.
I dag var jag och fick massage på Amaltea. SÅ SKÖNT! Tänk att bli masserad av mirakelhänder. Tjejen var en sån där person som man bara tyckte himla mycket om redan från start. Jag har bestämt mig för att samla på sådana människor. I januari ska jag dit igen.
Kvällen tillbringades tillsammans med räddningskåren och deras respektive. Vi åt en god middag på Ceylon Café här i Robban. Jag åkte hem tidigt för massagen tog ut sin rätt så jag var ganska trött. Halv två inatt så tyckte jag faktiskt att Erik hade festat om tillräckligt så jag hämtade hem honom. Nu ligger jag i sängen och har Stoffe vid fötterna och han myser och spinner. Tycker kanske att det är dags för matte att släcka lampan och försöka sova lite innan det blir är dags att stiga upp och fortsätta med julstöket. I morgon kväll ska jag börja sticka nya sockar till min rara Hanna. Skönt att ha en plan:) Sov gott alla ni som tittat in.

Jag har det så mysigt just nu! Så var det inte vid 21.30 minsann. Men jag ska ta det från början. Vaknar och ser världens snöoväder,suck, jag ska ju in till Umeå och hämta Yasmine idag.Har faktiskt tur med vädret,det snöar lite mindre då jag far iväg. Lilltjejen blir glad då jag kommer och vi packar bilen full med vagn och väska. På coopan har vi det trevligt minsann och jag behöver ingen guide för lilla fröken hon ser ALLT och har hur mycket som helst att säga om de olika produkterna. Vi ska köpa frukt,informerar hon de övriga kunderna glatt leende om. Hon får många leenden tillbaka då hon därefter säger : och fisk och godis. Pratlådan går hela tiden. Hödududu,äter vi ost frågar hon och besvarar frågan själv med att sitta och nicka. Efter Coop blev det en tur till Barnens Hus. En röd pulka och en blå spade rikare var det dags för hemfärd. Snökaos,snörök så man inget såg och massor med bilar i farten! Trött i ögonen så stannade vi till vid Preem i Sävar. En kopp kaffe till mig och juice åt Yasmine och en pratstund med en busschaufför gjorde susen. Vederkvickta fortsatte vi hemresan. Vi hann inte långt innan hon somnade. Väl hemma dröjde det inte länge innan hon plockat fram alla sina grejer och som grädde på moset fanns det presenter att öppna. En massa roliga böcker och pyssel för små kom fram och så det bästa av allt: en jättegosig mjukiskatt. Bra att åtminstone få klappa den eftersom våra fyrbeningar ser på barnet med den största skepsis som går att uppbringa. Vi är fortfarande på samma linje rackarungen och jag. Middagsdags, spagetti och köttfärssås. Nu börjar det spåra ur lite, JAG VILL INTE är det enda jag får höra då det gäller ätandet. Nåja, det finns annat att roa sig med än att bli mätt så det trugas inte. Vi åker till Ica och köper pepparaksdeg inför morgondagens bak och allteftersom tiden går så blir hon till slut hungrig. Än en gång är allt frid och fröjd. Vi tittar på TV och leker,får på pyjamas och borstar tänderna men då vi närmar oss sängen kommer det igen: JAG VILL INTE. VÄLDIGT BESTÄMT! Hon tycker nog att jag är jättejobbig för jag ger inte vika för tårar och alla påhitt hon kommer med. Till slut lägrar sig tystnaden och lugnet i huset. Hon sover lugnt och ser så underbar ut att jag blir alldeles tagen. Det är lätt att bara ligga bredvid och titta på henne där hon ligger med mjukiskatten på magen. Bäst att jag försöker få lite sömn för i morgon blir det säkert full huggning med att hinna med hennes tempo. Hur kan en tvååring ha så mycket energi?

Trots det ymniga snöfallet drog jag iväg till stan idag. Hittade en ursnygg adventsljusstake på Lagerhaus så nu byter jag bort den gamla. Den modellen har jag haft i alla tider och trodde inte att den var utbytbar. På Åhlens blev det lite babytröjor, en åt Siri/Sally och en åt Ärtan (arbetsnamn). Hann med en snabbtitt på gubbdagis innan det var dags för kaffe med Björn och Carl på Kostas. Efter att grabbarna lastat en bokhylla i bilen så ¨gjorde¨jag Biltema och Jula. Perfekta ställen att hitta julklappar åt min gubbe på. Fort var det gjort, jag ramlade över bra grejer hela tiden:)
Trött och nöjd så åt jag middag på Frasses innan jag gav mig i kast med att försöka hitta hem igen. Snöröken var förfärlig!
Väl hemma upptäckte jag att en tomte hade följt med hem:)

Smittar fnatt?
Jag tänker på den sortens kattfnatt som umefolkets galne siames drabbas av titt som tätt. Våran Columbus verkar iaf ha drabbats av något liknande. Promenerar omkring på fönsterbrädan,kraschar JULPYNT och ser bedårande och oskyldig ut efteråt! Har jag tur så kanske jag hittar en likadan tomte som den som gått förlorad. Hemma hos oss har det aldrig varit någon större omsättning på julpynt förrän nu. Då barnen var små var dom så försiktiga med tomtar och annat tillbehör! Man blir som ganska fäst vid dom små rackarna, ja vid barnen också förståss:)