Tantarslets återkomst

I fredags bar det av till Munksund. Övernattning på ¨Pensionat Lena¨:). Lördag var det dags för min mosters begravning. En väldigt vacker ceremoni i Skogskapellet, ljust och stämningsfullt. Yngsta barnbarnen la teckningar och brev på kistan och då kändes det som att hjärtat skulle brista av sorg. Likaså då prästen läste upp en dikt som ett äldre barnbarn skrivit om sin farmor. Och som det ofta är på sorgliga tillställningar så pendlar man mellan gråt och skratt. Men det är skönt att ha fått ta farväl även om det var sorgligt. Det var iaf jättekul att träffa alla släktingar från Finland som kommit dit. Tyvärr ses vi alltför sällan. Jag ska försöka bli bättre på att hålla kontakt med dom jag tycker om. Livet förändras alltför fort.

Så var det gjort! Första besöket hos Dr. Nath. Just nu är smärtan på en lägre nivå än tidigare, men det kan pendla ganska mycket de närmaste dagarna. Jag är väldigt glad över att det fungerar. Det han gjorde var att ge mig Facettledsblockader. Det görs främst för att ställa en diagnos. Facettlederna ar de små lederna mellan ryggkotorna,en på varje sida baktill. Blockaden sker genom att man placerar en nål med hjälp av röntgengenomlysning och därefter injicerar lokalbedövningsmedel på den nerv som går till facettleden. Det är de sex följande timmarna efter blockaden som visar om injektionen är positiv, vilket det verkar vara i mitt fall. Så i mars är det dags igen. Det kommer att vara ännu värre att göra om det för nu VET jag hur ont det gör.
Vilken skillnad att vara på en privatklinik i jämförelse med landstinget. Det t.o.m serverades kaffe under pratstunden med doktorn.

Igår kväll tog jag en riktig raggarlur mellen 20 och 23. Tror någon att nattsömnen blev som den borde ,då tror någon fel. Mitt i natten då alla andra susar och sover då går tiden oändligt sakta. Alla tankar man inte vill ta i tu med kommer krypandes och rycker och sliter och kräver uppmärksamhet. Sömnen är ännu sämre nu när jag dragit ned på rökandet, men andningen är redan bättre. Tur att det det positiva visar sig snabbt för då är det lättare att hålla ut.
Jag har fått en ny liten kompis, Nemi, 3 år. Hälsade på hos A’s syrra och Lilla Nemsan och jag blev riktigt tajta ska ni veta. Följande dialog utspann sig i Nemis rum.
Nemi: Jag är inte blyg för dig.
Anne: Det är jättebra!
Nemi: Jag bara giiiillar dig.
Anne:Jag gillar dig också.
Härliga unge,dessutom söt som socker.

Julgardinerna har bytts ut mot mindre tomtiga tyger. I sovrummet blev det nya stänger , men när knopparna skulle dit blev det problem. Ena väggen är alldeles för nära fönstret! Nicklas fick i uppdrag att fixa hål i knoppen och sedan var det inga problem. Det märks inte alls att det är lite fusk på ena sidan.

I morgon är det dags för Smärtkliniken.

I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.

I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
- min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.

Ibland händer ingenting på hur länge som helst, och sen händer ALLT på en gång.
I 6 1/2 år har jag väntat på att få min onda fot ¨fixad¨. 18 januari är det dags för det.Då ska jag in till Smärtkliniken i Umeå och jag räknar helt och fullt med att få dansanta fötter efter det. Gruvsamt värre är det iaf eftersom nålar i alla former, utom stick och virk hör till mina få hatobjekt här i livet. Men det är värt det om jag blir smärtfri! Hä jäll int å jööl ! 19 jan ska jag börja på en kurs. 30 är det min mosters begravning, och den veckan har jag Bojjour. 1 februari (måndag)är det inskrivning på lassa ,tidag ska jag göra studiebesök på Tinget och på kvällen är det BOJmöte. Onsdag morgon 07.00 ska jag infinna mig på lassa för en hysterektomi. Sen är det bilbesiktning på G och Jokkes 18-årsdag som ska firas med buller och bång. Efter det ska vi uppvakta Eriks yngste son, Andreas, som fyller 30. En kompis som fyller 60 har avsagt sig uppvaktning, så där blev vi lurade på en fest:)men i slutet av månaden ska jag åka till Piteå och uppvakta Gun på hennes födelsedag. Dessutom ska det hinnas med att baka semlor! Februari är ju den kortaste månaden vi har, hur kan det då bli så här fullt i kalendern?
Nu ska jag fylla i en hälsodeklaration på 11 sidor inför gynoperationen. Jizzez!

Efter en sen frukost med ungdomarna :Nicklas,Joakim och Sandra har lugnet lägrat sig över huset. Ute yr snön omkring, en ensam liten talgoxe låter sig väl smaka av ryggfläsket vi hängt ut. Jag vill ha sommar(suck).

Min lilla moster AnnaLisa har stilla somnat in. Tankarna går till Lasse och kusinerna.
Min moster var en tuff tjej med skinn på näsan och ett varmt hjärta. Jag är tacksam för allt stöd jag fått av henne i svåra stunder. Hon har tillfört mitt liv så mycket omtanke och kärlek. Jag kommer att sakna henne och hennes träffande kommentarer till mångt och mycket.

Min lillkalv har fått svininfluensan!
Stackars liten, men tur nog så är hon på bättringsvägen. Men hur kul är det att drabbas av sådant just nu? Hennes käre make har just genomgått en knäoperation, själv har hon hur mycket som helst på sitt jobb och så vill ju faktiskt Dolly ha sina promenader varje dag. Och jag har knäckt ryggen och är inte till någon större nytta för någon. Men jag är helt övertygad om att det blir bättre nästa år ( tror jag:)).
Gott Nytt År till alla som hittar hit.
Var rädd om er och varandra.

Ibland finns det inte tid och ork till allt man vill göra. Men nu är jag tillbaka. Sommaren har för längesedan gått och gömt sig men vinter blir det tydligen inte! Vem har lagt beslag på den vita , fina snön som ska lysa upp våran värld? Hur ska tomten kunna orientera sig utan snötäcket som brukar finnas? Stackars Rudolf och kompani! Orkar dom verkligen dra tjockisen på bar backe? Jag älskar inte vinter och kyla , men i december ska det vara vitt på marken.

Det mesta av julstöket är bortgjort. Jag är duktig i år och har lärt mig den ädla konsten att delegera! Björn och Anna har fått i uppdrag att fixa köttbullarna. Köttbullar är jättegott men ack så himla tråkigt att göra! Skönt att slippa:) November-December har präglats av möten,seminarier och en härlig jullunch. Oktobers höjdpunkt var en torsdagskväll då LivSaga och jag lyssnade till Mark Levengood. En riktig ahaupplevelse för min del. Mark har en sådan närvaro på scenen och han förmedlar en djup människokärlek. Jag var salig länge efteråt.

Kolla in gulliga Veras blogg. Någonting för den som gillar skrapp! Små glimtar ur hennes liv kan förgylla den grå vardagen hos de flesta.
Just nu pågår en blogcandy tävling. Lycka till! Klicka på bilden så kommer du till Veras blogg.

Blogcandy på Veras sida!