Tantarslets återkomst

Jag har haft några ¨tröttdagar¨och i morse var jag tvungen att ta i med hårdhandskarna för att komma mig ur sängen.
Läkarbesök 8.30 så det var bara att gilla läget och studsa upp! Hemma igen strax före 10 så nu är jag ordentligt undersökt.Jag får vänta på skiktröntgen och hoppas på bättre dagar, inte mycket annat att göra i nuläget.
Idag blir det till att köpa målarfärg, huset är i stort behov av lite omvårdnad. Denna gång byter vi fabrikat för B****** var inte ett bra köp, vi fick måla om efter ett par år och nu har färgen bleknat på bara några år. Roligare kan man ha det :). Det känns lite höstlikt idag, grått,kyligt och blåsigt. Det finns något gott med det också, särskilt då man är kvinna och 50+ :).
Lite anmärkningsvärt är det att så många reagerar på dagens dag och datum. Jag hörde lite kommentarer i stil med- ja du vet ju vilken dag det är idag och idag är inte bästa dagen att träffa en läkare. Det gick väldigt bra för min del iaf, det är provsvaren som kan göra en dag lite jobbig
Var snälla mot varandra och det ni inte förstår och som tar onödigt mycket energi- lämna det. Det är ok att göra så.
Kram,kram

I morse åkte jag till Coop för att handla lite mat och naturligtvis ¨råkar ¨jag ut för lite udda typer.
Ett par 70+ går framför mig, damen med rollator och mannen med käpp. Dom ska också köpa äpplen så där står vi på rad och plockar i våra påsar.
Kvinnan- Men bytte du inte tröja som jag sa?
Mannen- Det är inget fel på tröjan.
K- Ja men jag sa ju att du skulle byta tröja!
M- Det ÄR inget fel på tröjan.
K- Du skulle byta till en snygg tröja innan vi for!
M( uppgivet)- Jag tycker den här är snygg.
K-(lite surt) Det är du ensam om!
Bägge koncentrerar sig på frukten.
Då jag passerar säger jag glatt åt mannen : Vilken snygg tröja du har, den matchar dina ögon så bra.
Jag fick ett stort leende av honom och jag höll på att brista ut i skratt då jag hör nästa kommentar till frun.
M- Är det något mer du vill jag ska byta, fru kanske?

Vad roliga saker man får höra om man bara stannar upp en stund och inte rusar fram i snälltågsfart.

Nu tar jag på mig gnällmössan en stund!
Igår kväll började jag planera inför morgondagens möte. Tankarna vandrade lite om vad vi kan och vill åstadkomma. Bara lite ¨hemspåneri¨ på egen hand Sen kom jag in på senare tids händelser och då blev det uppförsbacke på en gång!
Uppdraget som ordförande har varit så spännande och jag har verkligen känt att jag gjort en bra insats. Det känner jag inte längre Att ofta få höra : du kan inte, du vet inte, du får inte, det känns inte så konstruktivt. Särskilt inte då jag är en av dom som funnits med längst i föreningen! Att det man säger ska misstolkas trots upprepade förklaringar, det är inte bra för samarbetet. Hur hittar man nya vägar då det inte fungerar p.g.a att någon hela tiden söker efter fel eller något att anmärka på? Är det lönt att försöka ännu mer? När är det nog?
Så nu arbetar hjärnan på högtryck, ska jag avgå i morgon eller…?
Att fortsätta i samma spår som tidigare känns inte som en bra lösning.

Det positiva är dom som visar uppskattning och som hellre stöttar än ¨sparkar¨. Tack och lov så är dom flesta av den kalibern.
Nu är det snart dags att rensa hjärnan och ta itu med inkomna ärenden på kontoret.
Gnällmössan lägger jag i lådan så länge.
Ha det bäst!

Jag hade ett öga mot öga samtal i förra veckan som efterlämnade en väldigt konstig känsla hos mig. Jag berättade för hen om hur jag tänkte i en viss fråga. Innan jag pratat klart så var jag snudd på dumförklarad. Jag tog upp det ur en annan vinkel, samma sak igen. Jag sa att erfarenheten visar att så här har det varit tidigare i detta sammanhang. Hen struntar ogenerat i fakta och kör sitt race.
Hur får man till ett samarbete en sådan gång?
Är det lönt för min del att satsa på ett samarbete då varje kontakt med hen innebär att jag får kritik? Att få konstruktiv kritik är en sak, men då det inte handlar om det utan mer om att sparka undan benen på mig då känner jag att det blir konstigt. Hur mycket ska man tolerera?

Av detta har jag lärt mig att till vissa möten ska jag komma i sista stund

Farmor, om du behöver en napp så har jag en extra.
Det var lilla M som sa detta förra gången hon sov över. Hon är så omtänksam och vill att farmor ska ha det så bra
Igår kväll så pratade hon i sömnen och skrattade väldigt gott och i morse vaknade jag av att hon ropade- jag ser den, jag ser den :). Hon sov som en stock

Till veckan blir det en hel del föreningsjobb! Statistik ska skickas in och på något sätt så måste jag packa upp och få igång den nya datorn. Ställa upp den är inget problem men allt ska ju fungera också med anslutningar kors och tvärs.
På förra mötet frågade jag efter en frivillig till detta men konstig nog fick jag ingen respons:)
Det är även dags att jag tar mig en ordentlig funderare på om jag ska fortsätta som ordförande. Det har varit lite tufft sista tiden. Det är klart att kritik inte är roligt att få, och då den är helt oberättigad då känns det ganska surt. Nya kvastar sopar inte alltid bäst det är då säkert. Men det får bli en annan dags problem.

Jag lovar!
Det är 2år-5år-10år-livstidsgaranti. Du kan också försäkra garantin! Det florerar av garantier!
Men hur är det med VÅRDGARANTIN!
Är det som med tomten? Alla har hört talas om den men den finns inte på riktigt!
Inom en vecka ska man få läkarkontakt, det tog 9 dagar för att få ett telefonsamtal med en läkare. Detta var 9 december. Hen skulle höra av sig dagen efter! Alltså på tisdagen. Måndag ,veckan därpå sa jag till om att ingen återkoppling hade skett, så även på torsdag. Inget resultat. Julen kom och gick, inte ett ord och ingen medicin heller. Försökte idag få lite klarhet i vad som gäller för vår hälsocentral , så mycket klokare kan jag inte påstå att jag blev.
- Vi har dåligt med läkare och mycket patienter och hen som du pratat med är tillbaka vecka 2. En tid då kanske?
Kanske inte! Jag vill nog träffa någon annan, någon som inte bara lovar utan som faktiskt gör något.
Om hen gjort sitt så hade det här varit klart 10/12 och jag hade sluppit smärtan och att vara frustrerad och missövd.
Någon som vet av en bra hälsocentral, en för krassliga personer som behöver hjälp nu och inte om en månad?

Uppehåll och en blek solglimt fick vi på em. Klart att det skulle promeneras lite i det härliga vädret tyckte jag. Skönt att få lite frisk luft och kanske skulle huvudvärken ge med sig. Anna, lilla M och jag tog oss sakta men säkert upp mot Stantors. Lilla grusvägen var istäckt och även delar av stigen upp mot berget. En härlig prommis med lite sten och kottplockning och lite steg a la Bambistyle på isfläckarna blev det. På väg tillbaka hände det! Mina fötter tappade markkänning och landningen blev kännbar. Bakhuvudet slog i ordentligt på tjockisen och hela världen var som en karusell en stund. Första rediga tanken var hur det gått med kameran!
Vi tog oss hem i sakta mak och utan fler olyckor. För stunden, alltså.
Huvudvärken sen tidigare, fick ackompanjemang av vad som känns som en gigantisk väckarklocka av äldre modell.
Jag tog det lilla lugna och efter ett tag kändes det bättre, lämpligt nog var det då dags för att börja med maten. Det första jag gjorde var att bränna armen på perkolatorn!
Nu sitter jag i sängen och är lite tveksam till att lämna den mer denna olycksaliga dag.

För att inte låta tiden vara helt förspilld så passade jag på att ta ett foto då jag låg på rygg på isfläcken.

Också ett perspektiv

Förkylningen fortsätter sitt krig, i natt fick jag feberfrossa och en stund senare var jag så varm så jag höll på att smälta bort. Som ett brev på posten så får jag ont i leder och mjukdelar(fibromyalgi) vid varje förkylning och idag är det händerna som är mest utsatta. Jag hoppas att natten var kulmen på det hela så att det här är dagen då det vänder.
Det är ju så att en olycka kommer sällan ensam så var det även i natt. Febrig, trött och allmänt grinig så fick jag pallra mig upp för att släppa ut gammkatten. På väg tillbaka i sängen så klev jag på något kallt, blött och geggigt! Naturligtvis har katteländet spytt på sovrumsmattan. Katt och matta bortskänkes idag!
Igår inställde jag all aktivitet för de närmaste dagarna, tur det! Förhoppningsvis så är jag pigg igen innan helgen.
Lilla M fortsätter att locka till skratt med sina kluriga kommentarer Det är härligt att vara farmor!

Dagen före julafton åkte sambon och jag till vår lokala Ica-butik för några sistaminuteninköp och dumpning av pappersinsamlingen vid återvinningscentralen. Jag handlade och Erik tog hand om alla kassar med reklam och dylikt som verkar växa hos oss. Jag blev klar med mina bestyr först och gick iväg till bilen och satte mig och inväntade sambon. Han kom efter en stund , satte sig vid ratten ,startade och styrde iväg mot PARKERINGEN!!? Då insåg jag att han inte sett mig fast jag satt på passagerarsidan.
Vi åker väl hem då, sa jag försiktigt.
Jag vet en som hoppade till och spärrade upp ögonen ganska ordentligt
Jag förstår inte att han blev SÅ rädd, jag är ful men helt ofarlig

God fortsättning på julfirandet, själv koncentrerar jag mig på att överleva så smidigt som möjligt. Den här förkylningen har sugit musten ur mig

Detta år har snön lyst med sin frånvaro så jag bjuder på en härlig snörik bild från i vintras.

I början på veckan blev jag uppringd av en telefonförsäljare( IGEN)!
Jo hej, jag heter ditendattan och jag vill ge dig en jättebra bok i present. Den är alldeles gratis och kostar ingenting.
Vem 17 skriver manus åt dessa stackare som sitter och läser upp detta, och dessutom ska låta trovärdiga och locka dig till att köpa/prenumerera på något du tidigare på dagen inte visste att du behövde?
Grabben fortsatte att mala på och då han drog efter andan då passade jag på att säga NEJ TACK! Det accepterades inte och han fortsatte, jag skulle ju FÅ boken!
Mitt svar, att jag inte har tid att läsa så mycket avfärdade han. Det har jag hört förut, sade han, och det är den sämsta ursäkten som finns! Du kan läsa då du sitter på toaletten!
Då sa jag tack och adjö. Luren åkte på med en smäll och jag hoppas det ringer i hans öra fortfarande!
Jag har aldrig förr suttit på toa och läst, varför skulle jag vilja börja med det nu?
Jag ogillar starkt dessa påträngande människor.
Visst, dom gör sitt jobb men jag måste ändå få välja själv OM jag vill ha det dom erbjuder. Bokspegeln kommer jag aldrig att vilja ha något ifrån.
Däremot så gillar jag positiva, glada människor
Jag tog en liten skogspromenad och plockade mossa och fotade lite. Det var snorhalt överallt på alla stigar så det gällde att se sig för. På hemväg mötte jag en ung kille som jobbade med att röja och dra ihop ris på Stantorsberget. Han var glad som en lärka och väldigt pratglad. Det tunga arbetet med att dra upp grövre grenar halvvägs uppför backen, det såg han som gratis träning. Hans optimism och härliga attityd var så uppfriskande! Det blir öppet och fint i backen så nu kan barnen åka pulka hela vägen ner utan att hamna i sly och buskar!
Svaret på frågan i rubriken har ni nog listat ut

Vilken tur att jag började med julstöket i god tid(läs oktober). Igår kväll kändes det som att något uschligt var på väg:( och mycket riktigt så håller en förkylning på att bryta ut. Jag motar så gott det går med Esberitox och C-vitaminer. Man kan ju alltid hoppas att det funkar.
Det mesta är klart inför julen och sambon är duktig på att fixa med det mesta. Mat och bak lämnar han till mig
Nu börjar jag längta efter lilla M, jag har ju inte träffat henne på flera dagar! På julaftons em får jag krama lillgrynet igen, och det ska bli så härligt att se henne öppna sina klappar.

Till Er som tittat in vill jag önska en riktigt underbar jul och allt det bästa för 2014
Vintern lyser med sin frånvaro men det är riktigt vackert med isdroppar som glimmar på kvistarna.