Tantarslets återkomst

Igår kväll var jag på speeddating!
Inte för att hitta en partner inom romantikens område utan för att nätverka med andra som är ordförande för någon förening i Umeå.
Det var bra uppslutning och innan kvällen var slut började jag bli hes. Tanken var att hinna säga så mycket som möjligt på några minuter innan man bytte av varandra. Ljudnivån blev ganska hög så man fick dra upp modemet ordentligt för att höras. Bytte kontaktuppgifter med en massa människor. Vad det leder till får vi se. Det fanns intresse hos några att Boj skull komma och föreläsa på deras möten. Dags att delegera:)

Det stormar ofta kring Hälsocentralen här i Robertsfors. Ganska förståeligt många gånger eftersom jag upplever att dom inte riktigt vet vad dom håller på med.
Steg 1 : ringa så tidigt som möjligt på dagen, kanske man blir uppringd samma dag(har faktiskt blivit bättre med det)
Steg 2 : har man tur så får man tala med en vettig person som faktiskt tror på att man är sjuk och behöver hjälp. Är det ¨fel¨person så blir man tillsagd att vänta ytterligare si och så många dagar innan man stör igen. Man ringer tillbaka efter några dagar och hoppas på att få prata med någon annan.
Steg 3 : Så är jag då äntligen där och ser en ljusning mitt i eländet. Betalar och intar väntrummet. Men se ojdå, inte hade jag en läkartid som jag trodde fastän det var klart som korvspad att jag behövde receptbelagd hostmedicin samt en kortisonspruta i den kraschade höften. Inget av detta görs av sköterskorna oavsett deras förträfflighet. In i ett undersökningsrum,sköterskan konstaterar att min andning inte är bra(kanske en av anledningarna till att jag sökt LÄKARE)
hon kollar med jourläkare om vilken dos jag ska få för att puffa upp lungorna. In i ett annat rum, puffa och nu dyker han upp, min räddare i nöden. T.o.m i vit rock:). Det lyssnas och kollas och recept skrivs ut, hittills allt väl men jag känner oron börja gro. Nålar är bland det jobbigaste jag vet. Att få injektioner funkar hyfsat bra då det är min vanliga läkare Kia som håller i sprutan. Nu var det en främling som skulle göra det, en jätteung utan Kias erfarenhet: Vad säger man? Hjälp? Jag upplyste den unge herrn om att det finns två lägen i det här läget. Antingen skratt eller gråt. På allvar. Han sa allvarligt på sjungande österbottniska; jag tycker du ska skratta. Det gjorde jag,vem kan vara rädd för någon som låter som mumin även om han har en spruta i handen? Inte jag i alla fall.
Varför kom jag då in på detta som utspelades förra veckan?
Jag fick en räkning från Hälsocentralen idag, den avsåg det besöket. Konstigt, tyckte jag för jag betalade då jag var där. Det jag hade betalat för var ett besök hos sköterskan. Jag hade faktiskt ringt och bett om en läkartid. Varför i hela världen får jag då en tid hos en sköterska som inte har befogenhet att ta i tu med det jag behöver hjälp med? Spruta och medicin! Jag tyckte jag var väldigt klar vid telefonkontakten men någonstans blev det fel. Och varför säger dom inte det då man är där? Hur svårt kan det vara att framföra; OM du får träffa en läkare så vill vi ha mer pengar av dig. Hör det till vanligheten att man vid bokade läkarbesök först betalar för att träffa en sköterska som talar om att man ska få träffa en läkare, som man sen betalar i efterskott för ett inbokat möte. Varför göra allt så himla krångligt? Vuxna människor kan faktiskt bedöma sin egen hälsostatus. Hur många går till läkare för att det är roligt? Det finns säkert någon men är inte det ett sjukdomstecken? Om jag ringer och talar om hur jag mår och det är uppenbart att en sköterska inte kan hjälpa mig: ge mig en läkartid utan att jag ska behöva lägga tid och pengar på att träffa en sköterska först. Jag tycker att det är en lösning alla vinner på ,utom landstinget, dom får ju inte in dubbla arvoden. I VK skrivs det mycket om Hälsocentralen just nu. Det intryck jag får är att det bara är inkompetent folk som jobbar där. Inte helt överensstämmande med verkligheten! Det finns sköterskor som är duktiga och medkännande. Det finns fantastiskt duktiga läkare som trots det stressiga tempot tar sig tid med patienter. Jag tror att situationen är värre på många håll. Men med det system dom jobbar efter nu så är det inte konstigt att det blir långa väntetider. Nu tänker jag hålla mig pigg och kry så jag slipper ta en ny köbricka. Mitt råd är att ni gör likadant. Förutom Kia så har jag en till favoritdoktor.

Cute Baby Pictures

I juni kommer barnbarnet!
Det tvåbenta:)
Jag är ju faktiskt mormor till fyrbeningarna på Berghem! Här är dom två minsta.

Ärtan håller på att synas ordentligt!
Det är så fantastiskt att få ta del av detta underverk. Anna och Björn låter mig verkligen få vara med, jag får ¨rapporter¨mest varje dag.
Igår gjorde jag min farmoderliga plikt:). Jag skaffade en gunghäst! Jag vet,jag vet, lite tidigt men jag kunde inte motstå Bruno.
Kolla in, sadel med stigbyglar! Rena rama Ponderosa!

Innan vi insjuknade i denna förfärliga förkylning som fortfarande tar det bästa från oss dagligen, hade vi Yasmine över en helg. Som vanligt då hon kommer så vill hon ha sällskap av Jokke och Sandra. Och dom är så gulliga och kommer och ägnar sig åt henne. Denna gång så trotsade vi kylan och tände en brasa i den snötäckta trädgården. Korvgrillning uppskattades av både stora och små. Det blir mycket lek och mys på en helg.

Cute Baby Pictures
Denna och nästa månad kommer jag att ha fullt upp med jobb åt Brottsofferjouren. Efter årsmöten och sådant så blir det tid för att VÄNTA på riktigt:) Och planera! Och shoppa! Och vänta! Den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Jag får ett litet avbrott i väntandet i mars då söta Veras lilla bebis kommer. Det blir en liten försmak av glädjen i juni då Ärtan anländer. Det är så mysigt att vara omgiven av bebisbon och små människor. Det ska bli så spännande att få känna hur en farmor känner sig! Jag har aldrig haft någon farmor själv, men barnens farmor var en underbar människa.
Det ska bli en fantastisk resa!

För en tid sedan såg jag en tävling på nätet från Xtravaganza. Priset var ett helt år med dom! Inte illa, tänk att ha personlig tränare, någon som coachar i en tid av viktförlust. Jag anmälde mig. Några dagar senare ringde en tjej från ovan nämnda företag. Jag hade INTE vunnit men hon ville boka ett informationsmöte. Dom ville ha koll på vinnarens motivation innan dom valde ut någon. För min del slutade det att vara en tävling i det ögonblicket. Jag bestämde mig iaf att gå på infomötet fast jag kände mig lite skeptisk till förfaringssättet. Något inträffade så jag var tvungen att ändra tid, fick då kontakt med L som är platschef där och passade då på att berätta hur jag kände angående tävlingens utformning. Fick till svar att dom gjorde så pga tidigare vinnare som inte varit tillräckligt motiverade så det blivit stora kostnader för företaget. Okeeeej:S På sätt och vis så kan jag förstå resonemanget men det sätter ganska mycket press på kommande vinnare!
For till mötet och ställdes inför ett problem: PARKERING! Inte det lättaste att hitta parkering där inte,jag hade dessutom varit till Smärtkliniken tidigare på dagen och vågade inte belasta foten alltför mycket. Jag ¨lånade¨en plats och hoppades på det bästa. Eftersom kilona inte kommit smygandes eller så utan mer stormandes efter rökstoppet så vill jag gärna gå ner lite i vikt och eftersom jag är ganska mycket i Umeå så är det ganska naturligt att söka hjälp där. På Xtravaganza träffade jag Tomas, han gick igenom konceptet och jag fick den info jag behövde. Väl hemma gick jag igenom allt på nytt och kände att det nog inte skulle bli så lätt att avsätta en kväll i veckan plus träningstider och få det att stämma med det övriga schemat. Eftersom jag har jour ibland så skulle jag missa en del och det är inget bra utgångsläge. Dessutom, hur stora chanser har man att vinna något? Men eftersom möjligheten fanns så kände jag även pressen att OM då måste jag si och då måste jag så. Och om jag vinner men inte uppnår målet på ett år, har jag verkligen råd att vara medlem och betala 860 kr/månad? Orkar jag med tidspressen? Jag ringde och tog tillbaka intresseanmälan! Det måste finnas billigare sätt att gå ner i vikt på och där min insats kan göras då jag har möjlighet. Häromdagen såg jag i tidningen att Xtravaganza gått i konkurs. För lite kunder tydligen. Min tanke kanske inte var så fel: det måste finnas billigare sätt. Det handlar om en hel del pengar varje månad och det tillkommer även annat, träningskläder och skor t.ex. Just nu gör jag inte mycket för viktminskningen , kan ju faktiskt skylla på att jag är halt och lytt och dessutom känner jag mig krasslig. Men det jag gör kan klassas som mental förberedelse för jag tänker bli min egen coach. Det handlar mycket om sunt förnuft men det är så svårt att komma igång och använda det:)
Igår var jag på lunch med en del kollegor. Denna gång var det indiskt på menyn. Det var mitt första besök på Taj Mahal men absolut inte mitt sista . Efteråt tittade jag in på Glashuset där vår sekreterare Ingrid huserade för dagen. Gjorde en liten sväng i en av galleriorna och köpte en vintagekjol och en liten blus. En del bebiskläder blev det också och en ny pyjamas och morgonrock åt Yasmine. Annas bebismage börjar synas och Veras är snart ett minne . Ska bli så roligt att träffa dom små !

Om jag vore en gammal bil skulle jag nog vara på väg till skroten just nu. Inget veteranvärde här inte.
Steg upp i morse, det skulle jag inte ha gjort! Hann två steg från sängen då det hemska hände! Vänster höft gav upp,slutade helt att fungera. Det enda som fungerar är en enorm smärta vid blotta tanken på att jag ska röra på mig. Erik sökte fram kryckor så jag kan ta mig fram men jag undviker helst allt utom ryggläge. Så nu kan jag roa mig med att stirra i taket och dra alla ramsor jag kan. Det gör inte att det känns bättre och situationen är inte självförvållad så jag får nog hitta en annan hobby. Jag återvänder till biltemat. När man närmar sig 55 borde man ha veteranvärde! Jag är i originalskick, inget silikon här inte,alla kurvorna är naturliga även om en del hamnat lite galet och en del gränser är lite tänjda på. Men original är det:) Att det sen behövs lite småfix är väl inte hela världen?

Tänk vad filmstjärnor har gott om tid. Jag trodde dom var upptagna med inspelningar,auditions,gå på röda mattan,fester och allt annat glammigt som hör Hollywood till. För att inte tala om all tid som ägnas åt att se till att se ut som en filmstjärna. Tänk vad filmstjärnor har gott om tid. Filmstjärnan Salma Hayek har då det! Hon skickade att mail till mig igår! På fullaste allvar! Vad hon ville? Eh, jag vet inte, jag har inte tid att kolla vad ¨okända¨människor vill. Jag läser mail som kommer in på min kontaktlista. Jag har inte så gott om tid som filmstjärnor har,