Det stormar ofta kring Hälsocentralen här i Robertsfors. Ganska förståeligt många gånger eftersom jag upplever att dom inte riktigt vet vad dom håller på med.
Steg 1 : ringa så tidigt som möjligt på dagen, kanske man blir uppringd samma dag(har faktiskt blivit bättre med det)
Steg 2 : har man tur så får man tala med en vettig person som faktiskt tror på att man är sjuk och behöver hjälp. Är det ¨fel¨person så blir man tillsagd att vänta ytterligare si och så många dagar innan man stör igen. Man ringer tillbaka efter några dagar och hoppas på att få prata med någon annan.
Steg 3 : Så är jag då äntligen där och ser en ljusning mitt i eländet. Betalar och intar väntrummet. Men se ojdå, inte hade jag en läkartid som jag trodde fastän det var klart som korvspad att jag behövde receptbelagd hostmedicin samt en kortisonspruta i den kraschade höften. Inget av detta görs av sköterskorna oavsett deras förträfflighet. In i ett undersökningsrum,sköterskan konstaterar att min andning inte är bra(kanske en av anledningarna till att jag sökt LÄKARE)
hon kollar med jourläkare om vilken dos jag ska få för att puffa upp lungorna. In i ett annat rum, puffa och nu dyker han upp, min räddare i nöden. T.o.m i vit rock:). Det lyssnas och kollas och recept skrivs ut, hittills allt väl men jag känner oron börja gro. Nålar är bland det jobbigaste jag vet. Att få injektioner funkar hyfsat bra då det är min vanliga läkare Kia som håller i sprutan. Nu var det en främling som skulle göra det, en jätteung utan Kias erfarenhet: Vad säger man? Hjälp? Jag upplyste den unge herrn om att det finns två lägen i det här läget. Antingen skratt eller gråt. På allvar. Han sa allvarligt på sjungande österbottniska; jag tycker du ska skratta. Det gjorde jag,vem kan vara rädd för någon som låter som mumin även om han har en spruta i handen? Inte jag i alla fall.
Varför kom jag då in på detta som utspelades förra veckan?
Jag fick en räkning från Hälsocentralen idag, den avsåg det besöket. Konstigt, tyckte jag för jag betalade då jag var där. Det jag hade betalat för var ett besök hos sköterskan. Jag hade faktiskt ringt och bett om en läkartid. Varför i hela världen får jag då en tid hos en sköterska som inte har befogenhet att ta i tu med det jag behöver hjälp med? Spruta och medicin! Jag tyckte jag var väldigt klar vid telefonkontakten men någonstans blev det fel. Och varför säger dom inte det då man är där? Hur svårt kan det vara att framföra; OM du får träffa en läkare så vill vi ha mer pengar av dig. Hör det till vanligheten att man vid bokade läkarbesök först betalar för att träffa en sköterska som talar om att man ska få träffa en läkare, som man sen betalar i efterskott för ett inbokat möte. Varför göra allt så himla krångligt? Vuxna människor kan faktiskt bedöma sin egen hälsostatus. Hur många går till läkare för att det är roligt? Det finns säkert någon men är inte det ett sjukdomstecken? Om jag ringer och talar om hur jag mår och det är uppenbart att en sköterska inte kan hjälpa mig: ge mig en läkartid utan att jag ska behöva lägga tid och pengar på att träffa en sköterska först. Jag tycker att det är en lösning alla vinner på ,utom landstinget, dom får ju inte in dubbla arvoden. I VK skrivs det mycket om Hälsocentralen just nu. Det intryck jag får är att det bara är inkompetent folk som jobbar där. Inte helt överensstämmande med verkligheten! Det finns sköterskor som är duktiga och medkännande. Det finns fantastiskt duktiga läkare som trots det stressiga tempot tar sig tid med patienter. Jag tror att situationen är värre på många håll. Men med det system dom jobbar efter nu så är det inte konstigt att det blir långa väntetider. Nu tänker jag hålla mig pigg och kry så jag slipper ta en ny köbricka. Mitt råd är att ni gör likadant. Förutom Kia så har jag en till favoritdoktor.
udda system…..
tack för nostalgitrippen- dr snuggels var en av mina favoriter som liten