Archive for the ‘Okategoriserade’ Category

Tiden flyger fram

fredag, december 11th, 2015

Nästan ett år sedan senaste uppdateringen! Mycket har hänt så bloggen har helt kommit i skymundan men nu känns det som att lusten att skriva är på väg tillbaka igen. Året har gett mig både glädje och sorg. Största glädjen är att jag fått kontakt med min lillasyster Anna-Mari. Vi har aldrig träffats så det blir ett spännande möte efter storhelgerna. Två händelser har satt sorgen i fokus. Dolly,finaste boxern i hela världen finns inte mer och det gör fortfarande så jävla ont. I höstas så förlorade vi vår kära ¨faster¨Siv, en person som betytt mycket för många. Jag tänker alltid på henne då jag julbakar för bästa kakreceptet jag har är i grunden hennes. Saknaden efter henne kommer att finnas kvar men likaså minnet av denna varma bak och matälskande kvinna. September gick i kärlekens tecken då våra goda vänner Johan och Madelene i Åtvidaberg blev vigda i romantisk utemiljö. I oktober drabbades jag av stroke, nu är jag ganska pigg och återhämtningen går som planerat. Mycket annat har hänt under året men det får bli ett annat blogginlägg av det :) Blir det inte av att skriva mer före helgerna så passar jag på att önska er God Jul och det bästa för 2016.

Det blev inte som vi tänkt oss

torsdag, januari 1st, 2015

Under hösten så har Erik och jag sagt att något nyår ska vi göra något nytt för vår del. Vi hör till dom som alltid firar hemma , ensamma, med familj eller goda vänner. Detta nyår fick vi prova på något annat om än ofrivilligt.
På em kom Jokke med familj och sonen med familj var redan på plats. Jag hade lovat lilla M att vi skulle vara ute och grilla korv till lunch men vädrets makter ville inte att det skulle ske. Baksidan av gården är som en damm, man ser vatten överallt och dessutom kom det lite droppar uppifrån. Det blev plan B som fick gälla och den utgick från den lilla bordsgrillen. Sagt och gjort, det fick bli inomhusgrillning i stället. En lite ovanlig nyårslunch men vi hade trevligt och mysigt och småtjejerna var helnöjda och det var det bästa. Efter maten så bad Erik om ursäkt men han mådde inte bra och skulle lägga sig en stund Han var lite skakig och blek. Efter en stund så tittade jag till honom och då var han gråblek,kallsvettig och hade kraftiga bröstsmärtor. Han protesterade inte då jag sa att nu ringer jag ambulansen! Vi hade tur, ambulansen hade precis kört in i samhället så dom var fort på plats. Medan dom grejade med Erik så gick jag ut på bron och djupandas lite och efter det så infann sig lugnet så jag kunde snabbt byta kläder och följa med till sjukhuset. Jag förklarade för lilla M att farfar Erik kände sig sjuk så vi skulle åka in till sjukhuset så han fick träffa en doktor. Jag tror det var en av dom längsta resorna in till Umeå som jag har gjort. Ambulanspersonalen var effektiv och tjejen som körde var lättpratad. Det är många tankar som hinner ta form då situationen är å pass oviss. Erik fick morfin mot smärtorna och det hjälpte. Framme på NUS så gick allt fort, personal tog hand om Erik och provtagningar påbörjades. I nuläget ligger han kvar på MAVA för observation och i morgon blir det till att göra ett arbets-EKG. Kanske vi får hem honom efter det.
Efter att Erik blivit installerad på ett rum så kom sonhustrun Anna och hämtade mig. Vi åkte hem och förberedde nyårsmaten. Lilla M fick feber på kvällen och sov mestadels under Annas frånvaro då hon hämtade mig. Sonen var ganska däckad av sin förkylning så han behövde också mycket vila. Vi åt vår middag vid 22 :)
Smällare och raketer hade folk kört igång med tidigare på kvällen så katterna hade gömt sig och vägrade komma fram. Vid 12-slaget så lät det som en krigszon och himlen lystes upp mest hela tiden. Lilla M var också rädd för det hemska ljudet men då hon provade på att kika på raketerna försvann det mesta av rädslan och hon tyckte att det var så vackert med allt glitter på himlen. Hon var dessutom väldigt mån om att farmor skulle hinna se allt vackert som hon såg. Efter en stund så lägrade sig tystnaden efter det enorma raket och smällarregnet. Tyvärr så hade någon icketänkande individ sparat en massa raketer och stora smällare som dom började avfyra 02,26. Katten som vågat sig fram försvann som en oljad blixt och jag kastade mig ur sängen för det lät som att smällarna avfyrades vid väggen! Vilket jävla tilltag! Jag kommer att investera i en vattenkanon!
Idag var vi lite slitna eftersom nattvila inte ingick i festfixarnas planering.
Det har blivit mycket lek med lilla M, hon tycker det är konstigt då inte alla är på plats. Förhoppningsvis så får vi hem Erik i morgon!

God fortsättning på det nya året önskar jag er alla. Nu väntar vi bara på att vintern ska återkomma. IMG_0207

Snön lyser

måndag, december 15th, 2014

med sin frånvaro! Dom flingor som kom har ombildats till halkig,farlig is!
Jag önskar att annat som hör senhösten /vintern till kunde lysa med sin frånvaro- förkylningar t.ex.
Jag har dragits med en envis en ett tag och förhoppningsvis var kulmen nådd natten som gick. Host,host,host lät det hela natten och stackars Gandalfkatten hade det jobbigt att med att sköta om ¨personalen¨. Han trodde nog att världens största hårboll var på väg upp. Nu har jag bestämt mig för att det här är sista dagen jag är sjuk! Igår var jag helt däckad och knopen blir inte många idag heller men sen ska det vara full rulle igen. Mantrat – jag är frisk som en nötkärna- spelas upp inne på hjärnkontoret hela tiden :) Hjärntvätt fungerar ju på andra så det är värt ett försök!

Nog om detta , nu över till det som är viktigt i dessa tider, önskelistor inför julen.
Min käre sambo är bäst på att skriva önskelistor. EN butik, lämpligt många val, pris och hyllplats. Det kan inte bli bättre än så!

Luciatåget på dagis var jättefint och efter den festen så följde lilla M med till Robertsfors. Vi besökte favoritbutiken innan hemfärd, Biltema alltså :) Bästa glassen i stan enligt lillsnorpan! Torsdag kväll var det lek och mera lek som gällde. Fredag var vi effektiva som bara den trots rossliga rör och tungt huvud. Saftkok, julgranspyntning och piffande av pepparkakshus hann vi med, och så lite lek mellan varven. Vilket energiknippe hon är det lilla barnbarnet.
Luciadagen tillbringade vi med LivSaga och Anders och så Dolly förstås. Glada skrutthunden!
Jag passade på att testa två nya recept och eftersom erbjudandet om matlådor togs emot så blev det helt klart godkänt. Först minipajer med rökt skinka och Brieost, kasslergratäng med kapris till huvudrätt och lite småplock däremellan. Ja mätt blev vi :) Till efterrätt och kaffe tick vi sällskap av Jokke och Elise. Det är inte så ofta kusinerna träffas nu för tiden. Det var en trevlig vecka och jag tror att denna kommer att bli nästan lika bra.
Var rädd om er kära vänner, glöm inte BRODDAR! Det behövs!
DSC01074

Lite ditten datten

onsdag, december 10th, 2014

December och inte en snöflinga så långt man kan se!
Hösten fortsätter att vara blåsig,blöt och ruskig. För min del så innebär det värk och stelhet. Garanterat så känner jag mig som 92 mest varje morgon och ser förmodligen ut så också :)
De sista veckorna har jag varit så trött och slut och bara väntat på att bli uppringd från vårdcentralen Jag har nu gett upp och listat mig på en annan hälsocentral och genast så känner jag mig lite piggare. Tydligen så har situationen med den långa väntan tagit väldigt mycket energi från mig och det har jag fasiken inte råd med.
Nu ser jag fram emot att få träffa min nya läkare och få hjälp med smärtan. Jag börjar tro på att det finns ett liv efter jul!
I morgon ska vi på luciafirande på lilla M,s dagis. I det luciatåget finns det lucia,tärnor,tomtar och pepparkaksgubbar/gummor. Ett koncept som fungerat bra tills någon började lägga in konstiga värderingar i det hela.
Jag tycker att vi ska värna om våra traditioner annars har vi snart sett det sista av luciatåg,tomtar,granar,målade ägg,påskkärringar,majbrasor och majstänger.
Vad har vi då kvar? Halloween? Nä fy fasiken!
Ha en härlig dag i höstrusket, själv så ska jag baka en nougatkaka och städa lite.Denna bild är från förra vintern.IMAG0009

Raska fötter

måndag, december 8th, 2014

har jag inte för tillfället :( men julstöket går ändå framåt! Jag startade pyntandet i god tid och det var ett smart drag eftersom hösten ofta är en period med mycket trötthet och värk. Nu är det mest bara finlir kvar och sådant är ju alltid roligast. Helgen har vi tillbringat i sällskap av lilla Yasmine som inte är så liten längre, hela sex år har hon hunnit bli.Svårt att tro att det gått fyra år sedan vi träffade henne första gången! Hon har däremot väldigt raska fötter, det är svårt att hålla jämn takt med henne :). Lördag var vi till Westmans Cafe i Bygdsiljum och fikade julsemlor. Helgen avslutades med ett kort besök på Gammlias julmarknad. Där sammanstrålade vi med lilla M och tillhörande föräldrar. Efter lite fika och mycket lek så var det dags att återlämna Yasmine till hennes mamma.

Så var det dags igen

fredag, oktober 31st, 2014

för alla dessa som klagar på att det redan finns julmust,glögg och pynt i våra butiker. Du måste inte pynta och dricka glögg/must om du inte vill! ¨Scrolla¨ , det är mitt råd till er som vill vänta tills ni anser att det är rätt tid för detta. Själv har jag satt upp en liten stjärna i ett hörn i gillestugan och öppenspisen har fått sitt pynt i form av en liten gran och kottar med silverglitter på. I gästrummet har jag satt upp ett extra bord bara för mina tomtar,änglar,möss, älgar och övriga braåhapyntsaker. Det var inte många kartongers innehåll som rymdes där inte :)
Ikväll ska jag dricka glögg och jag ska njuta av den! Däremot tänker jag inte ställa ut någon pumpa eller proppa i sockerstinna barn ännu mera onödigt sött. Det är mitt val att välja bort en tradition som inte betyder något för mig och som inte ens är ¨vår¨ tradition. Kommer någon för ¨godis eller bus¨så upplyser jag vänligt men bestämt om att vi inte firar Halloween i vårt hem. Att busa är dom inte så intresserade av, åtminstone inte förra året då jag uppmanade till det :)

Att det är höst känns i kroppen, det behövs inte mycket för att leder och mjukdelar ska göra sig påminda. Ännu en anledning till att börja julpynta, allt tar så mycket längre tid då jag inte är riktigt piggelin :)

I början av november-13 togs denna bild.
Tyvärr närmar vi oss en tid då väldigt många kommer att befinna sig i dimman. Jag stödjer VIT JUL!
DSC01013

Sorgens vingslag

måndag, juni 16th, 2014

Min morbror L har lämnat oss. Han blev nästan 82 men det var ändå för tidigt. Det känns så konstigt att varken han eller moster A-L finns kvar. Dom var mina närmaste släktingar trots att släkten på mammas sida är enorm. Dessa två var ett stort stöd under mammas långa sjukdomstid och efter hennes bortgång. Vi fick en helt ny relation och nu är det något som fattas. Sorgen efter min morbror väcker upp sorgen efter min moster. Finns det något efter döden så vet jag att dom är tillsammans och det känns bra.Tankarna går till mina kusiner och deras familjer som mist en pappa,svärfar, farfar och morfar. Någonstans i mina gömmor finns ett gammalt fotografi, jag sitter i morbrors knä och blåser ut ljuset på min ett-års-tårta. Sov gott käre morbror, nu är du inte ensam längre.

Fredag och den trettonde

fredag, juni 13th, 2014

Jag har haft några ¨tröttdagar¨och i morse var jag tvungen att ta i med hårdhandskarna för att komma mig ur sängen.
Läkarbesök 8.30 så det var bara att gilla läget och studsa upp! Hemma igen strax före 10 så nu är jag ordentligt undersökt.Jag får vänta på skiktröntgen och hoppas på bättre dagar, inte mycket annat att göra i nuläget.
Idag blir det till att köpa målarfärg, huset är i stort behov av lite omvårdnad. Denna gång byter vi fabrikat för B****** var inte ett bra köp, vi fick måla om efter ett par år och nu har färgen bleknat på bara några år. Roligare kan man ha det :). Det känns lite höstlikt idag, grått,kyligt och blåsigt. Det finns något gott med det också, särskilt då man är kvinna och 50+ :).
Lite anmärkningsvärt är det att så många reagerar på dagens dag och datum. Jag hörde lite kommentarer i stil med- ja du vet ju vilken dag det är idag och idag är inte bästa dagen att träffa en läkare. Det gick väldigt bra för min del iaf, det är provsvaren som kan göra en dag lite jobbig :(
Var snälla mot varandra och det ni inte förstår och som tar onödigt mycket energi- lämna det. Det är ok att göra så.
Kram,kram

Äpplen och tröjor

onsdag, juni 11th, 2014

I morse åkte jag till Coop för att handla lite mat och naturligtvis ¨råkar ¨jag ut för lite udda typer.
Ett par 70+ går framför mig, damen med rollator och mannen med käpp. Dom ska också köpa äpplen så där står vi på rad och plockar i våra påsar.
Kvinnan- Men bytte du inte tröja som jag sa?
Mannen- Det är inget fel på tröjan.
K- Ja men jag sa ju att du skulle byta tröja!
M- Det ÄR inget fel på tröjan.
K- Du skulle byta till en snygg tröja innan vi for!
M( uppgivet)- Jag tycker den här är snygg.
K-(lite surt) Det är du ensam om!
Bägge koncentrerar sig på frukten.
Då jag passerar säger jag glatt åt mannen : Vilken snygg tröja du har, den matchar dina ögon så bra.
Jag fick ett stort leende av honom och jag höll på att brista ut i skratt då jag hör nästa kommentar till frun.
M- Är det något mer du vill jag ska byta, fru kanske?

Vad roliga saker man får höra om man bara stannar upp en stund och inte rusar fram i snälltågsfart.

Gnällmössan åker på… och av

måndag, februari 17th, 2014

Nu tar jag på mig gnällmössan en stund!
Igår kväll började jag planera inför morgondagens möte. Tankarna vandrade lite om vad vi kan och vill åstadkomma. Bara lite ¨hemspåneri¨ på egen hand :) Sen kom jag in på senare tids händelser och då blev det uppförsbacke på en gång!
Uppdraget som ordförande har varit så spännande och jag har verkligen känt att jag gjort en bra insats. Det känner jag inte längre :( Att ofta få höra : du kan inte, du vet inte, du får inte, det känns inte så konstruktivt. Särskilt inte då jag är en av dom som funnits med längst i föreningen! Att det man säger ska misstolkas trots upprepade förklaringar, det är inte bra för samarbetet. Hur hittar man nya vägar då det inte fungerar p.g.a att någon hela tiden söker efter fel eller något att anmärka på? Är det lönt att försöka ännu mer? När är det nog?
Så nu arbetar hjärnan på högtryck, ska jag avgå i morgon eller…?
Att fortsätta i samma spår som tidigare känns inte som en bra lösning.

Det positiva är dom som visar uppskattning och som hellre stöttar än ¨sparkar¨. Tack och lov så är dom flesta av den kalibern.
Nu är det snart dags att rensa hjärnan och ta itu med inkomna ärenden på kontoret.
Gnällmössan lägger jag i lådan så länge.
Ha det bäst!