Tantarslets återkomst

Lilla M och jag gick på promenad i solskenet. Hon var väldigt imponerad av alla vattenpölar som vuxit fram under förmiddagen.
Jag var mest intresserad av att få henne att åka vagn en bit så vi skulle kunna unvika allt det lockande blöta. Placerad ovanpå åkpåse och filt gick det bra att sitta en stund. Du förstår, sa jag till henne, det är jättehalkigt så vi måste gå försiktigt så farmor inte doppar rumpan i pölarna. Hon tittar på mig en stund och sen utbrister hon med ett leende: Aja baja farmor.

Nu har vi skaffat hyllplan och annat som behövs för att påbörja upprensning av stora förrådet!
Tills värken har släppt sitt grepp så får jag vara arbesledare. Lite småplock tror jag att jag kommer att kunna bidra med.
Tyvärr så får jag stå över att delta på Universitetet i morgon.BOJ kommer att delta i ¨Jurisens Dag¨som är ett inslag i välkomnandet av nya studenter. Tur att vi är många aktiva inom Umeå BOJ så jag behöver inte ha dåligt samvete över att jag parkerar mig i sängen/soffan några dagar. Jag kan göra lite nytta på hemmaplan under korta stunder istället.
Att leva med Fibromyalgi är ingen dans på rosor. Jag har ganska långt mellan skoven och sköter jag mig går det över på ca en vecka.
Men då värken är som värst är inte det någon tröst.
Dålig bloggare som jag är så blir det långt mellan inläggen så nu blir det en snabb update.
Nyår firade vi i hemmet lugna vrå.
Gandalf,numera vår äldsta katt, saknar fortfarande sin storebror. Åtminstone är det min tolkning av hans uppförande. Förhoppningsvis går det snart över för han väcker mig brutalt varje natt.
I föreningen rullar det på bra, vi har snart årsmöte och det blir lite lugnare efter det.
Lilla Mathilda har börjat på dagis.
Då vi pratade om detta innan starten sa jag att dagis blir Mathildas jobb. Hon tittade på mig och utbrast- Tilda jobba, håhå jaja.
Jag hälsade på henne på ¨jobbet¨ häromdagen och hon verkar trivas riktigt bra.
Jag har varit tillbaka till Smärtkliniken för en andra behandling, tyvärr inte samma goda resultat som förra gången. Men jag har fortfarande gott hopp om att bli mycket bättre i foten.
Lilla Yasmine kom på besök förra helgen. Hon hara energi för fyra :)och det blir inte en tråkig stund i hennes sällskap.
Naturligtvis så ville hon åka brandbil! Igen!

Den här vintern har bjudit på många vackra dagar, trots detta håller jag på att längta till sommaren!
Doften av nyklippt gräs, barfotakänslan, nyplockade jordgubbar, fågelsång, ja listan kan göras hur lång som helst.
Så nu skickar jag en officiell inbjudan till Gumman Tö och Fröken Vår. Kom och gör er grej så Fru Sommar vågar sig hit!
Tänk att få meta i solnedgången, njuta av skönheten i naturen och nyhalstrad fisk. På fotot: älskade sonen Björn.

Vår älskade Stoffe finns inte mer. I nästan 16 år fick vi ha honom hos oss.
Igår bestämde jag mig för att nu ska vi inte dröja längre, inte vänta på att han ska bli jättesjuk och plågas.
Det var med tungt sinne jag ringde veterinären i morse och beskrev situationen.
Vi fick en tid strax fter kl 10 idag.
Lite protesterade Stoffe i bilen, åkturer har aldrig hört till hans favoritsysselsättningar.
Men väl framme så var han sig själv igen, lite nyfiken och väldigt belåten med all uppmärsamhet han fick.
Det gick fort för honom att somna in, men minuterna var väldigt långa för oss där i behandlingsrummet.
Tårarna strömmar och det verkar som att det aldrig tar slut.

Ja så arg blev jag idag! På ren svenska kallas det visst att bli förbannad.
Mitt recept var inte förnyat trots kontakt med smärtrehab för mer än en vecka sedan. Normalt brukar det fixas samma dag som sköterskan kollat upp mig, men inte denna gång. Jag ringde sköterskan och fick en ursäkt för att jag blivit bortglömd och fick löfte om att receptet skulle fixas under em. Så långt var det frid och fröjd och jag plockade fram bakbord och det som behövs för kakbak.
Så kom det ett samtal från Dr Sterner där jag blev så förolämpad så att jag inte kunde acceptera en ursäkt från henne. Samtalet blev hetsigt och till slut så krävde jag att på måndag ska jag ha en annan läkare och att jag i framtiden ska slippa att ha med Sterner att göra. Vissa saker hon sa var så idiotiska att jag tvungen att ställa henne frågan- ÄR DU DUM I HUVUDET? Vid alla kontakter jag haft med henne har jag upplevt henne oprofessionell och självcentrerad. Hon har betalt för att hjälpa mig. Då jag har en inbokad läkartid hos henne då borde den stunden handla om mig och det faktum att jag behöver läkarhjälp. Jag är inte där för att bekräfta henne! Iaf så förnyade hon mitt recept och lovade mig en annan läkare.Jag for raka vägen till apoteket och receptet var klart för uthämtning. Medan jag står där så ringer min telefon och det är läkaren igen! Hon ville meddela att hon skickar remiss till Dr Hambreus på Smärtkliniken i Umeå. Det är till samma läkare som jag hade innan hon beslutade att jag inte skulle få gå där, utan jag skulle till hennes mottagning. Under våra kontakter har hon pratat mycket om riskerna med den behandlingsmetod som Smärtkliniken använder sig av och att sagt att den inte hjälper i längden. Väldigt omtänksamt av henne att skicka tillbaka mig till något som hon inte anser vara riskfritt och som inte ger smärtlindring som varar.
Märkligt!
Jag mailade Smärtkliniken att ny remiss är på väg till dom under nästa vecka och snabbt fick jag svar att jag ev får en tid redan på tisdag. Nu kanske jag får ett liv utan konstant smärta!

I skogen är det tyst och väldigt vitt, varje gren och kvist vilar under flera cm snö. Sakta faller det fler flingor som ska bädda in naturen inför den långa vintervilan. Vi går där, jag och boxern Dolly, hon stannar och sniffar på stock,sten och stubbar Vi ser inte till någon annan förrän vi närmar oss Gammliaplatsen. Där möter vi en gammal man som stannar upp och pratar med Dolly. Han hade en boxer då han var ung, berättar han stolt. Han beundrar Dolly och säger så fina saker till henne. Hon verkar förstå trots sin hörselnedsättning! Sen tittar han på mig och säger- Och matte har snöstjärnor som dansar i hennes ögon, sådant gör en gammal gubbe glad.
Det var en av dom finaste komplimanger jag fått!
Att det nu har mulnat på och solen helt försvunnit,snön yr omkring och det blåser snålt, vad gör det?
Jag har snöstjärnor som dansar i mina ögon.

Hur mycket braåhagrejer finns det i vårt hus?
Jag har äntligen kommit igång med städning av arbetsrummet och jag har hittat allt från bortglömda tyger till strutstvål!
Arbetsbordet gick fort att ordna upp för allt som hamnat där var antingen i kartong eller påse.
Jag fick en bra idé om att jag skulle tömma sekretären på scrappsaker och göra plats för Mathildas saker i den istället.
Nu började det tidskrävande jobbet! Nyfikenheten vann så jag kikade i de flesta smålådor , bara utifall jag glömt vad som var i dom:)
Till slut så fick allt plats i mitt lilla kontor. Snart dags att börja julpyssla!

Jag var nyligen på på ordförandekonferens i Stockholm och där såg jag årets första julgran. Den stoltserade vid ingången till Pandurobutiken i Sickla Köpcentrum. Riktigt trevligt ställe med massor av butiker och det bästa var att Designtorget har en liten affär där. I november ska jag dit igen och då ska jag se till att jag får lite tid över för shopping. Det blir tre besök till storstan på två månader. På tok för mycket, det där Stockholm ligger så förbaskat ocentralt och stressnivån är alldeles för hög.
Efter konferensen på fredagen så severades en tjusig middag. Menyn bestod av: Renbreasaola med wästebottensost och gransirap
Vitvinspocherad kattfisk med julienegrönt och dijonsenap

Väldigt intressant, jag skulle aldrig ha identifierat de tunna köttskivorna som renstek! Smakade mest bara beskt och kufiskt. Tillbehören var inte vad vi förväntade oss men nu har jag iaf ätit barkbröd och kåda på stockholmvis:) Annorlunda är inte alltid lättuggat eller gott. Och varför ska det vara så konstiga kombinationer?
Varför krångla till det i onödan? Kanske bäst att ta med matsäck nästa gång:)

Nu håller det på att vara riktigt länge sedan jag fick krama barnbarnet. Förkylning och magsjuka har härjat hej vilt och denna veckas besök är lagt på is för tillfället. Idag så hade vi videosamtal via facebook lilla Mathilda och jag. Teknikens under!

Vintern börjar närma sig, Gandalf(vita katten)gjorde en snabbvisit i utomhuset. Efter 10 minuter var han genomblöt av snöslasket som kommer ner. Övriga katter har parkerat sig på varma ,torra ställen. Där kommer dom att tillbringa mesta del av tiden dom kommande fem månaderna.
Det positiva med hösten är att efter allhelgona kan man börja julpynta på allvar. Jag har tjuvstartat lite lätt med gardiner och ett fåtal tomtar. Jag vet! Det är tidigt, men jag har mycket julstämning att ta igen. Det fanns inte så mycket av den varan då jag växte upp och så är det tyvärr i de flesta missbrukarhem. Föräldrarna festar bort barndomen för sina barn. Och i stället för att längta efter jullovet så infinner sig ångest och rädsla för många barn. Den känslan kan följa med väldigt länge fast man har egen familj och lever ett annat liv. För min del släppte det först efter föräldrarnas bortgång.
Så nu tar jag igen så mycket julstämning jag bara kan och struntar i bybornas förfärade kommentarer! Tycker dom inte om julbelysning och adventstjärnors sken i höstmörkret så kan dom välja en annan gata för sina kvällspromenader.

Det har varit intensiva dagar med Yasmine, Björn,Anna och Mathilda. Lite trädgårdsarbete hann vi med , mestadels tack vare Erik:)

Yassi och Björn var duktiga på att få lövhögen platt igen:)

Vad är riktig vänskap för dig?
Jag fick ett samtal i dag från T som jag inte pratat med på tre år. Jag lärde känna henne under en svår tid i bådas liv.
Som ni förstår så har vi inte så täta kontakter, men varje gång vi talas vid så känns det bra. Det finns ingen ¨mur¨emellan som det kan bli då man inte har täta kontakter, utan vi fortsätter från där vi avslutade vid senaste samtalet. Det är så underbart att få förnya vänskapen och veta att även om det dröjer till nästa gång så finns vi där för varandra. Det blir på ett speciellt sätt då man vet hur svårt den andra har haft det och vilken problematik som den personen har att kämpa med/mot. Och vetskapen att den andra vet samma saker om mig gör oss trygga i relationen.Jag känner en stor tacksamhet att vi finns i varandras liv även om det är lite i periferin:) Våra samtal, även om det är långt mellan gångerna är den näring vi behöver för att låta vänskapen överleva och utvecklas. Vänskapen känns dyrbar eftersom vi sett varandras skörhet, och även sett utveckling och framsteg till den styrka vi besitter idag. Då man som jag lever med ångest/panikattacker så är många dagar en kamp och det gäller att alltid ha en strategi klar ¨utifallatt¨. Och det är inte alltid jag orkar med att träffa människor utan behöver mycket lugn runt omkring för att hitta lä i stormen inombords.
Så tillbaka till frågan: Vad är riktig vänskap för dig?
För mig är det att bli accepterad för den jag är inte för den du vill att jag ska vara.

Ny bil blev det! Så årets semester kommer att avnjutas i en Subaru!
Vi har kattvakt v 30 så planen är att :
* Det ska sluta regna
* Bensinpriset ska sjunka
* Humöret ska vara på topp
* Nicket Nicklas får en kvalfylld natt fastbunden naken på en myr( förklaring följer)

Lilla M växer så det knakar, hon har börjat tulta på riktigt bra och hon blir bara sötare och sötare med tiden.
Snart kommer hon hit och ser till att jag inte latar mig alltför mycket:). Det är bra det för nu börjar en del jordgubbar skifta i rött. Växtligheten i trädgården har verkligen kommit igång, mest ogräset men det är ok det med.

Jag sov väldigt dåligt härom natten, släppte ut en av katterna vid 2.30 och då jag öppnade dörren stannade ambulansen till här utanför. Den fortsatte snabbt och stannade hos en av grannarna. Dom är bägge äldre och inte så krya så det var många tankar som gick dit under natten och följande dag. Tyvärr så har vi numera en granne mindre. En liten tankeställare åt oss andra om att njuta av livet och ta vara på det och varandra.

Njuta är inte alltid så lätt! Jag fick komma på Smärtrehab hos dr Sterner. hittills har det inte gjort något för mitt välbefinnande, snarare tvärtom. Piller efter piller ska testas, alla med biverkningar med olika djävlighetsgrad. Nu testar jag inte fler, så får det vara. Det måste finnas ett bättre sätt. Godkänn min remiss till Smärtkliniken så jag får fullfölja den påbörjade behandlingen t.ex. Nåja den striden får jag ta till hösten, nu får jag vara lite försiktigare så jag slipper onödigt mycket smärta.

I sommar ska jag läsa en avhandling skriven av en ung tjej: Charlotte. En del av mig finns med i denna avhandling. Det var lite blandade känslor då jag skulle intervjuas av C, men hon var så rar och gullig så det blev sagt mycket mer än jag hade tänkt från början. Jag blev jätteglad då hon skickade avhandlingen till mig och jag ser fram emot att läsa den. Mer om detta senare.

Att mina föregående inlägg skulle bli ett drama trodde jag inte! Vi lever i en värld tillsammans med en massa andra människor, då kanske man ska kunna ta lite kritik utan att överdramatisera och göra en hönsgård eller två av en fjäder. Alla blir kritiserade i något läge i livet. Väx upp för 17!
Nicket Nicklas har gjort det till sin livsuppgift att skriva elaka, hotfulla och kränkande inlägg i min blogg. Ännu värre blev det då jag valde att radera skitungens dåligt stavade påhopp. ¨Han¨ hamnade av misstag på min blogg och tyckte att det var det sämsta ¨han¨ någonsin läst, den bedömningen gjorde ¨han¨ enligt ¨hans¨ utsaga efter några rader. Ändå fortsätter ¨han¨ att läsa flera inlägg bakåt och kommentera dessa. Inte alls svårt att läsa mellan raderna var ¨han¨kommer ifrån. Jag utmålas som den ¨elaka styvmodern¨, min sambo som en fegis för att han befann sig i ett annat rum där han gjorde i ordning penningkuvertet åt födelsedagsbarnet som vi trodde skulle komma. Jag är genomrutten,galen,orättvis osv. Nu lägger jag ut de tillmälen jag kommer ihåg med förhoppning om att ¨Nicklas¨ska känna sig nöjd. ¨Han¨har efterlyst sina inlägg och tycker det är ojust att jag ALLTID bara har lagt in inlägg där jag får medhåll i mina konstiga tankegångar. Verkar som att någon har lusläst min blogg:) Så nu har Nicklas fått komma till tals, är det min tur nu?
Att jag inte la ut dina inlägg beror på att jag skiter fullkomligt i dig och dina åsikter. Och att du skickar det till min mail gör det inte bättre. Det är en mail för skräppost du använder så jag kan avsluta den när som helst utan att det blir ett bekymmer för mig:)
Jag är inte övertygad om att du är en ¨han¨, du skriver väldigt tjejigt för att vara en tuff kille. Du skriver som en bitterfi–a faktiskt.
Dina kommentarer och din dåliga formulering ger intrycket att bussen inte passerar din hållplats, ja den kör nog inte ens i ditt kvarter.
Jag förstår inte varför du lägger ner så mycket tid på att läsa Sveriges sämsta blogg. Hittar jag något ointressant så går jag vidare i förhoppning att hitta något bra. Min blogg är som en magnet för dig, du kan inte låta bli:)
Du verkar ju ha tillgång till info som inte lagts ut på bloggen, är det inte lite klumpigt att kommentera sådant som inte finns med i bloggen. Du kanske bara är obegåvad? Eller har otur då du tänker, mest jämt!

Den innebörd du lägger på Tantarslet är din och bara din. Vi andra vet varifrån det kommer och vad det
symboliserar.
Du verkar vara en olycklig person med en massa problem. Lös dom och lägg av med ditt krigande mot mig så kommer du att må mycket bättre. Då skrivklådan infinner sig, ta en lång promenad. Det behöver du. Det finns alldeles för många ¨fatasses¨som det är, så knata på.
Så där, nu känns det bättre för mig med.
Och med det så avslutas DRAMAT.

Till er andra så vill jag säga: Tack för att ni finns och för att ni läser min blogg!
Nu blir det plats för härliga saker istället för en massa trams.
Ha en underbarbar sommar. <3

flyger fram! Snart är det dags att fira dotterns födelsedag och några dagar senare är det Mathildas 1-årsdag. Det blir en del tårta på försommaren, Mors Dag,våra födelsedagar och nu tjejerna tätt följda av Björn och Isa i augusti.
I morgon ska vi till Skellefteå och shoppa loss lite. Cubus har så fina barnkläder men jag ska försöka ta mig till fler butiker så jag kan sommarekipera mig själv också och inte bara lilla M. Men då man har ett barnbarn kanske man får skämma bort henne pyttelite?
Det känns som att det är dags att få göra något annat en dag, och Ske-å är trevligt på sommaren. Fina matställen finns det också. Gäller bara att hålla sig ifrån snabbmatsplatserna så man inte hamnar mitt i ett matkrig:)
Onsdag och torsdag är det Smärtrehab som gäller men efter det blir det ¨ledigt ¨. Målet denna sommar är Årefjällen. Vi får se om det blir i Volvon eller om sambon hittar något bättre på bilfronten i morgon.