Dessa tankar kom till mig då jag lade in bilden med hunden som kollar FB.
FB är ett bra verktyg för att hitta gamla och nya vänner. Några av mina ¨febbisar¨har jag aldrig träffat, inte ens pratat med på telefon. Men med alla meddelanden som är skickade kors och tvärs över detta avlånga land så har jag ändå kunnat göra mig en bild av hur dessa vänner är. Det finns ju en anledning till att vi hittat varandra och håller kontakt mest varje dag. Visst har jag nekat en del förfrågningar, varför ska jag ha med bekanta som jag aldrig har något att göra med i vanliga fall? Eller folk som jag inte vill ha något samröre med?
Då jag var ganska ny på FB fick jag förfrågan av en bekant, jag accepterade och kollade då och då på hennes sida. Tiden gick och plötsligt en dag så hade hon ¨unfrendat¨mig. Inte hela världen för min del men sedan kom en ny vänförfrågan från samma människa och då kände jag att jag nog ville veta vad hon höll på med . Jag fick en krystad och osann förklaring till hattandet. Det är väl ingen som tror att hon är med på min vänlista igen:)? Jag tycker att det är bättre att tänka efter före ibland.
Jag hoppas att ¨han där uppe¨dvs grannen snart går och lägger sig eller åtminstone tar på sig tofflor.
Jag är inte säker men jag tror han dansar linedance för sig själv. Oavsett vad han gör så gör han det ljudligt och länge.
Nu har Dolly gonat in sig och Lovis pockar på uppmärksamhet, ett tydligt tecken på att det är dags att fälla ned locket på El Datore.
JAG är glad att du är min vän- både nät och vanlig hederlig vän- och jag är glad att du blåser liv i din härliga blogg!! <3 Kram på dig
Tack Vera! Jag är glad över dig, ibland flera gånger samma dag:)