Tantarslets återkomst

Som barn gick jag i en liten byskola med två klasser i varje rum.
Hösten var spännande, vi hade alltid luciatåg med tillbehör så det övades och övades i all oändlighet Mina föräldrar kom dock aldrig till dessa julfester. Likadant med examen. De flesta hade sina föräldrar där men aldrig jag och mina syskon. Lite trist men så var det.
Jag bävade alltid för jullovet! Kompisarna såg fram emot helgerna och jullovet verkade vara så speciellt för dem. Vi hade också julpyntat, julgran, julmat och julklappar. Men ingen julefrid fanns det i huset. Sprit, hårda ord och slag flödade genom alla helgdagarna. Det var inte bra under julen det var så , men på något sätt så var det alltid jobbigast den helgen. Det fanns ingen trygghet för helvetet kunde bryta loss vilken minut som helst och jag lärde mig tidigt att bli så osynlig som möjligt. Om dom inte såg mig kanske dom glömde bort att jag ¨gjort mig förtjänt¨ av stryk. Det var inte ofta jag lyckades!
Jularna som vuxen har ofta firats med föräldrarna och då vi har varit i mitt hem då har det varit alkoholfritt. Förutom dom gånger då det smygsupits i gästrummet. Efter att jag sagt ifrån om det så valde gästerna att aldrig mer övernatta hos oss. Men att respektera önskan om en vit jul det klarade dom inte av. Så jularna fortsatte att vara något jag inte såg fram emot.
Nu är jag den äldsta generationen och nu är det garanterat vita jular på många sätt.
Jag älskar att plocka fram julsaker, speciellt alla tomtar som håller på att ta över huset :). Julbak och annat julstök ger mig energi! Kanske inte städningen men roligare än vanlig veckostädning är det definitivt!
Tyvärr har jag en värkbruten kropp genom fibromyalgi och jag vet inte när nästa skov sätter in. Så jag börjar pynta i god tid oavsett jag har ont eller inte. Då vet jag att jag hinner klart utan stress. Dessutom så är det i mörka, regniga och dystra oktober vi behöver en ljusglimt. Det är då jag njuter av adventsstjärnorna mest. Så dom kommer upp tidigt och sen dyker resterande pynt upp allt eftersom.
Jag får aldrig tillbaka barndomens jular, men dom jular jag har kvar ska förbaske mig vara som jular ska vara. Juliga, roliga , nyktra, fridfulla och pyntningen påbörjad i god tid. Visst är det härligt att vi får göra olika?

This entry was posted on fredag, september 27th, 2013 at 10:23 and is filed under Okategoriserade. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.