Plötsligt så händer det !

Uppehåll och en blek solglimt fick vi på em. Klart att det skulle promeneras lite i det härliga vädret tyckte jag. Skönt att få lite frisk luft och kanske skulle huvudvärken ge med sig. Anna, lilla M och jag tog oss sakta men säkert upp mot Stantors. Lilla grusvägen var istäckt och även delar av stigen upp mot berget. En härlig prommis med lite sten och kottplockning och lite steg a la Bambistyle på isfläckarna blev det. På väg tillbaka hände det! Mina fötter tappade markkänning och landningen blev kännbar. Bakhuvudet slog i ordentligt på tjockisen och hela världen var som en karusell en stund. Första rediga tanken var hur det gått med kameran!
Vi tog oss hem i sakta mak och utan fler olyckor. För stunden, alltså.
Huvudvärken sen tidigare, fick ackompanjemang av vad som känns som en gigantisk väckarklocka av äldre modell.
Jag tog det lilla lugna och efter ett tag kändes det bättre, lämpligt nog var det då dags för att börja med maten. Det första jag gjorde var att bränna armen på perkolatorn!
Nu sitter jag i sängen och är lite tveksam till att lämna den mer denna olycksaliga dag.

För att inte låta tiden vara helt förspilld så passade jag på att ta ett foto då jag låg på rygg på isfläcken.

Också ett perspektiv

5 Responses to “Plötsligt så händer det !”

  1. Anne Bergdahl skriver:

    Inte hjälpte det att stanna kvar i sängen !
    Jag kom på att jag skulle ta fram mitt andra par glasögon. Jag har ingen aning om hur det gick till, men jag klämde fast pekfingertoppen i glasögonfodralet och höll inte på att få upp fodralet igen. Ajajaj, vad man kan göra sig illa!

  2. Anna skriver:

    Läskigt var det. Inte göra om. Så typiskt. ”Vilken tur, kameran är hel!” är en av de första orden ur din mun. Som att det var det allra viktigaste. Inte jag är hel, tror inte jag fick hjärnskakning i alla fall. Sen ställer du dig vinglig upp och tycker det snurrar lite, funderar lite senare på om mobilen klarat sig. Inte undrar om jag bör fara in och få kontrollerat att allt säkert är ok med mig.

  3. Vera skriver:

    Finaste Anne, du måste vara försiktig! Det finns bara en av dig och vi vill ha dig hel och (någorlunda) frisk ❤️ Fibron kan vi inte rå på men resten får du så lov att vara rädd om!!!
    Många varma kramar ❤️

  4. Anne Bergdahl skriver:

    Tack Vera! Jag gör så gott jag kan :) Kram till dig!

  5. Anne Bergdahl skriver:

    Tur att det gick bra iaf :) Jag är nästan som ny ;) Kram!

Leave a Reply