Jag hade ett öga mot öga samtal i förra veckan som efterlämnade en väldigt konstig känsla hos mig. Jag berättade för hen om hur jag tänkte i en viss fråga. Innan jag pratat klart så var jag snudd på dumförklarad. Jag tog upp det ur en annan vinkel, samma sak igen. Jag sa att erfarenheten visar att så här har det varit tidigare i detta sammanhang. Hen struntar ogenerat i fakta och kör sitt race.
Hur får man till ett samarbete en sådan gång?
Är det lönt för min del att satsa på ett samarbete då varje kontakt med hen innebär att jag får kritik? Att få konstruktiv kritik är en sak, men då det inte handlar om det utan mer om att sparka undan benen på mig då känner jag att det blir konstigt. Hur mycket ska man tolerera?
Av detta har jag lärt mig att till vissa möten ska jag komma i sista stund 
För att det ska vara ”konstruktivt” så krävs det att man är på hyfsat samma nivå… Om inte: Slösa inte på energin!
Då äre ba att komma överens om att man är ”icke-överens” Det brukar ju funka det me! Och när någon har en slags överlägsen ”Jag-vet-bäst-attityd” Ja, då är det bara att stänga öronen och köra sitt eget race..
Konstruktivt är bra! Destruktivt är inget att ha! Kram på Dig!!
Det är inte lönt att förklara för dom som inte vill begripa
Du är alltid så bra på att peppa! Tack söta Helena och stor kram till dig!